15.2.17

Om att våga tro

Mellan världen jag ser, hör och deltar i dagligen, här-och-nu-världen, och den värld jag drömmer mig bort till finns en stor skiljelinje. Den skiljelinjen heter att våga tro. Att våga tro och stå för det, det är den stora skiljelinjen mellan livet här och nu och drömvärlden.

Man blir lätt cynisk. Speciellt då ett gäng forskare i företagsansvar kommer ihop sig är det lätt hänt att man tappar hoppet och blir cynisk. Vi skämtar om att vi alltid blir konfronterade med frågan 'so what is the alternative?'. Få av oss vågar tro på alternativen så pass mycket att vi skulle utsätta oss själva för att stå för dem då den frågan kommer på tal. Inte ens då vi sinsemellan skämtar om frågan som vi alltid blir ställda vågar vi. Inte ens då vågar vi prata 'alternativ'. Vi har så mycket bagage i vår forskningserfarenhet som pekar på att historien alltid upprepar sig. Människan är ju bara människa trots allt.

Men ändå är det vad vi vågar tro på som bestämmer mycket av vad vi gör och säger.

Det är inte bara min egen vacklande tro på drömvärlden som det handlar om. Det är också andras övertro på här-och-nu-världen som bekymrar mig. Att tro att det är det enda som finns gör att vi inte har förmågan att byta spår. I mina presentationer om hållbarhet brukar jag visualisera det här med en tågräls som är på väg ner för ett stup. Att fortsätta blint tro på all världens 'sanningar' om här-och-nu-världen är det bästa sättet att hålla sig kvar på det spåret.

Det är inte lätt att byta spår. Att öppna upp för ett spårbyte är bland det svåraste som finns då allt runtomkring säger något annat. MEN. Jag vet ju att drömvärlden finns. Jag har varit där. Inte bara i mina drömmar. Jag har varit där på riktigt. Att våga tro att också andra ska snart våga byta spår är det som ger mig hopp om framtiden.

Men jag måste våga tro. För om jag inte vågar tro så vågar jag inte heller försvara den världen. Om jag inte vågar tro så vågar jag inte heller själv byta spår. Jag vågar då inte heller leva i den världen, tala från den världen, visa att den världen finns.

Vi väver en verklighet av det vi tror på. Att våga tro annorlunda betyder nya mönster i vår sammanslutna väv av verklighet. Det är viktigt att våga tro annorlunda och stå för det. Bara då kan en ny verklighet bli till. Utan tron på det annorlunda kommer samma gamla destruktiva väv att få fortsätta sammanbinda våra liv. Enbart en uttalad tro på en värld bortom här och nu  kan vägleda oss i våra val om hur livets mönster ska se ut. Att våga tro är första steget mot ett spårbyte.

Just idag är jag hoppfull. En text där jag gett mig själv utrymme att våga tro på en annorlunda hållbarare värld har just blivit accepterad som bokkapitel till en kommande bok om samlade tankar om hållbara världar. Det är ett stort steg att våga skriva efter att man först övertalat sig själv att våga tro. Oj så roligt det ska bli att våga skriva färdigt den text jag redan börjat med nu.

Du sköna nya värld. Tack för att du tagit dig in i mitt liv. Du finns. Inte bara i mina drömmar finns du. Du finns här och nu. Bara jag vågar tro.