Ångesten

För någon dag sedan kom jag in på diskussionen om varför man vill veta om alla faror som finns gömda i vår vardag, kemikalier i leksaker, i maten, i kläderna. Några av personerna som jag talade med sa att de helst inte vill veta, för de blir så utmattade och känner att de ändå inte kan göra något.

Jag vet exakt hur det känns. Och jag har många gånger frågat mig själv om jag verkligen är lyckligare nu då jag vet en massa mer? Är jag glad att ha sett filmen Underkastelsen (och del 2)? Är jag glad efter att ha sett Food Inc och lärt mig en massa om det moderna samhällets matproduktion? Är jag glad efter att ha läst in mig på det ökande cancer-fallen i byar runt omkring soya-odlingarna i Argentina och Uruguay?

Nej inte egentligen.  Det kan jag definitivt inte säga att jag är.

Så varför låter jag informationen komma till mig? Varför förpestar jag min vardag med denna information?

Helt enkelt för jag inte ser någon annan utväg. Nu tycker jag att jag redan kan tillräckligt mycket och skulle riktigt bra stänga av informationsflödet. Men så kommer informationen om kopplingen mellan vaccin och autism, om undangömda rapporter, om förvrängda forskningsresultat och så sitter jag där igen och suger i mig informationen...

Men jag ser alltså ingen annan utväg om jag vill tro på än bättre framtid. Jag måste kunna ta till mig information, processa den och göra något med den för att jag ska kunna känna att vi nog ändå går mot det bättre.

Tack vare mycket av det jag lärt mig har vi högst antagligen mindre gifter i vårt hem än tidigare. Men det finns ännu mycket kvar att göra. Jag har lärt mig att leva med känslan att jag inte kan kontrollera allt, jag gör det jag kan och det jag klarar av just nu. Och om jag inte klarar av mer än så tillåter jag inte mig själv att känna mig dålig till mods. Om vi får i oss några oekologiska vindruvor (oftast de mes besprutade frukterna) så tar jag ingen stress.

Det går ganska bra nu. Det var svårare förr när jag var mycket mer förvillad eller när jag själv inte kunde påverka t.ex. vilket tvättmedel eller rengöringsmedel som användes hemma hos oss.

Här är en bra presentation för den som känner den där kemikalie-ångesten komma krypande:

Ord till handling


Gör vad du kan med den information du har tillgänglig just nu. Det är mitt motto, och det funkar. Kan känna en viss lycka över min matsoda-deodorant, våra begagnade barnkläder som innehåller mindre gifter än nya kläder, och framförallt vårt försök att äta lokalproducerad och ekologisk mat (som dessutom är sjukt mycket godare än det som bjuds ut i plastförpackningarna i stormarketarna).