Hur har jag kunnat vara så blind? Igår slog det mig vad det är som är på tok med våra debatter om jämställdhet, om varför jag tycker att mapuche-kulturen lyckats bättre än min egen kultur då det gäller jämställdhet.
Precis som man inte kan förvänta sig att ett land prioriterar sina naturresurser och sin befolkning när framgång endast mäts i bruttonationalprodukt och ekonomisk tillväxt så kan vi inte heller förvänta oss en förbättring gällande jämnställdheten. Så länge hemmet är osynligt förblir också de värderingar som ligger till grund för hemmet osynliga. Det har inte alltid varit så. För inte så länge sedan (typ 100 år sedan) var det "privata" eller alltså hemmet och gården kärnan för mänsklig överlevnad. Antingen hade du mat för vintern och visste hur du skulle ta det till vara, eller så kunde du räkna med att stryka med när vintern kom. Brutal mätning på om du var framgångsrik eller inte. För att det skulle fungera måste kvinnan och mannen fungera i ett samspel. Det offentliga, det vi lärt oss genom skolböcker och genom historietimmarna, hade en minimal inverkan på den enskilda individens möjligheter att överleva (förutom när det ställdes till med krig förstås, vilket de gjorde ganska ofta...).
Tänk om vi skulle mäta framgång på basen av hemmets överlevnad. Vi skulle ha ganska annorlunda framgångshistorier då. På något sätt känns det som om det skulle vara lite bättre för våra barn. Det att vi skulle mäta status och prestige på basen av hur hälsosam mat, hur mycket kärlek och omvårdnad som barnen får, istället för att mäta prestige i ranking listor om vem som förtjänat mest under skatteåret, eller vem som blivit mest hyllad i internationella sammanhang.
Och nej, jag tycker inte alls att det är bara kvinnan som styr hemmet. Borde väl understryka det vad jag skrev ovan: om vi värdesätter "överlevnad" så sker det i ett samspel mellan kvinna och man, och ett samspel mellan familj och samhälle. Jämställdhet blir ett koncept utan egentlig innebörd. Man tar i där man kan, oberoende om man är man eller kvinna.
Undrar om jag själv ens förstod vad jag just skrev här. Det är nog frågan om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar