Mamma, jag vill inte gå till dagis.

På lördag ska programmet Familjeliv handla om hemmafruar. Det är liksom på tapeten nu igen då det varit kvinnodag och bloggar och kolumner fyllts av tankar om kvinnors varande gällande jobb, hem, och fritid. Vi kom in på en riktigt hård debatt med några studiekompisar om ämnet för någon dag sedan. Mina åsikter har ju förändrats ganska radikalt sedan studietiden, och det kan bli tufft att stå upp för det man tror på när ämnet kommer på tal. Men jag står för det jag tror på. Och jag står på stadig grund kan man säga. Jag står för det jag tror på precis av samma orsak som kvinnan som startade hela Botnia-konflikten i Uruguay. För alla barns välmående och framtid.

Många säger att barn inte tar skada på dagis. Att det visst går att sätta dem på dagis i ung ålder. Jag tror också att det är delvis sant. Men inte helt. För det finns barn som tar skada. Och det finns dagisar som ser till att barn far illa. Och det finns många föräldrar som inte ser att deras barn far illa.

Läs den här historien om en bloggares minnen från dagistiden och ta dig en funderare. Hur skulle du reagera om ditt barn varje kväll och varje morgon viskade i ditt öra: "mamma, jag vill inte gå till dagis"? Vad skulle du göra? Skulle du inbilla dig själv att ditt barn bara fått något infall och att det säkert snart går över. Eller skulle du ta tag i saken? Skulle du våga lyssna på ditt barn? Jag vet inte vad jag skulle göra men jag hoppas att jag skulle göra det enda rätta; att jag skulle lyssna på mitt barn, redan första gången. Kanske jag inte skulle bli hemmafru, men hoppeligen skulle jag se till att mitt barn mår bra. För mitt barns välmående måste komma före allt annat.

Hemmafru-debatten och jämställdhetsdebatten fokuserar alltför ofta på oss själva, som mammor, som karriärskvinnor, som individer. Vad har vi rätt till, hur ska vi se till att vår värld blir mer jämställd, etc. Jag går ofta själv i fällan och tänker så. Men egentligen så det att jag blivit förälder har inte enbart inneburit att jag nu ska pussla ihop ett mycket svårpussla vardagspussel. Jag som förälder har också ansvar för mitt barns välmående, även om det skulle innebära att vardagspusslet inte längre går att pussla. Så är det bara.Och jag är glad att jag lever med den insikten.

Det ska blir intressant att höra hemmafru-programmet på lördag.

Ha det så bra!