Stoppa tidstjuvarna!

Nu har jag bestämt mig.  Eller det gjorde jag redan för länge sedan, men kanske genom att skriva ut det här så blir det också sant: jag kommer att sluta surfa på internet via min telefon. Och det andra beslutet är att jag ska hitta nya rutiner i mitt arbete så att jag slutar slösurfa på datorn. Jag har lärt mig otroligt mycket genom kombinationen Facebook + slösurfning. Skulle knappast vara så välinkommen i kostdebatten utan de eviga statusuppdateringarna på en massa amerikanska hälsobloggares Facebook-sidor. Känner också att många vänner som jag inte just nu kan se är närmare då jag vet att de bara är ett Facebook-click away.


Facebook och internet är i min värld otroligt viktiga vertyg för alternativ information och därför också för att skapa global medvetenhet om sådant som är viktigt. Men det får inte bli ett beroende, och det får inte bli socialt betungande, för då är kostnaderna större än nyttan.

I somras skämtade jag lättsamt om att jag ersatt ett sockerberoende med internet-beroende. Det finns nog en sanning i det. Och den här artikeln bekräftade lite mina egna tankar om den saken (skulle inte ha nått mig utan Facebook): Are you addicted to digital dopamine.

Om man ser på sådana här filmsnuttar på Youtube så inser man också hur farligt detta eviga internet-socializing verkligen kan vara:

Leva helt utan går kanske inte, för insyltad, för informationsberoende etc etc. Men man kan ju försöka dra ner - kanske rent av ta en paus för att se hur det går. Efter att ha slutat dricka kaffe, slutat impulsshoppa, slutat gå på caféer, dragit ner på chokladätandet, så känns det inte helt ok att nu också dra ett sträck över en av de få aktiviteter som tillför mig momentär livsnjutning. Nyckeln är nog: sansad surfning. Hur gör man det då?!? Jag börjar med att ta bort Facebook-appen på min telefon och be min man byta lösenord in till den gemenskapen. Nu för att kunna hänga på Facebook måste jag be min man "om lov". Det betyder att det inte går att klicka in från telefonen och alldra minst på arbetstid!

Det får bli så här framtills jag går på mammaledigt, efter det evaluarerar jag situationen igen. Men tills dess har jag alldeles för mycket och för intressant vetenskaplig litteratur som ska bearbetas. Behöver inte mer stimulans än så just nu. Bloggen kvarstår, ibland behöver jag skriva av mig om tunga eller lättsamma ämnen. Kan inte ta livet av den inspirationskällan riktigt ännu...

Så ni som vill nå mig, skicka textmeddelanden eller skriv ett mail. Jag svarar också på telefonsamtal - men helst utanför arbetstid!


Ha det gott!