10.11.13

Mattornen och historiens gång

I staden där jag bor pågår det en utdragen debatt om vad man ska göra med de gamla sädessilona som finns belägna på paradplats i staden, vackraste tomten i stan, värd miljoner. Det finns de som vill spränga silona i luften. Andra vill bevara dem pga deras framträdande roll i stadens historiska stadsbild. Själv brukade jag känna någonsorts säkerthetskänsla då jag såg silona. Vill komma ihåg att vi gjorde ett besök till museéet bredvid någon gång i förskolan och att man då förklarade för oss att det var där vi hade vår matreserv - ifall vi någon gång skulle behöva ty oss till enbart vår egen mat så fanns den lagrad i de silona. Och den tanken slog mig i många år efter då vi körde förbi de höga tornen.

Idag är silona tomma. Kvarnen som de hörde till har stängt för länge sedan och i den byggnaden huserar nuförtiden vårt lands framtida lärarpool för svenskspråkiga barn: pedagogieexperterna och -studenterna.

Men har ni andra här i regionen någonsin frågat er varför vi inte längre behöver våra lokala mattorn? Varför finns det ingen lokal matreserv mera? Tanken slog mig igen då jag såg den här dokumentären: We are alll guinea pigs now. Filmen handlar om både kärnkraftens och de genmanipulerade produkternas baksida, den som mörklagts genom decennier.

Matsilona i den franska hamnen var flerfalt fler  (om ni inte vill se hela filmen så syns de runt 70 minuter) än de vi har i vår lilla stad. Men så ska de också uppevara mycket mer foder för hela Europas djuruppfödning. Det här fodret är både genmanipulerat och innehåller en massa farliga bekämpningsmedel, så farliga att de orsakar sjukdomar redan hos de som hanterar sojan i ankomsthamnen. Vilka konsekvenser har de tomma matsilona på vår egen hälsa? När vår matproduktion gått och blivit global måste vi förlita oss på information om matens säkerhet som kommer annanstans ifrån. Den här filmen visar hur snedvriden den informationen är. Och då kan jag ännu tillägga att för de som fortsätter försvara kärnkraften så kan den här filmen vara en bra tankeställare.

Men för att avsluta med något gott (känner att jag blivit för negativ igen här på bloggen, och det är också ett tecken på att jag själv inte lyckats tänka i tillräckligt positiva banor den senaste tiden) så kan jag inte annat än glädja mig över alla de underbara lokala initiativ som föds på löpande band här i regionen just nu. Vi har just skickat in registreringsansökan för vår lokala Slow Food förening och inom det projektet har vi mycket häftigt på gång.... om vi bara hinner... Hemma hos oss är nu matförsörjningen till stor del både ekologisk och lokal tack vare det lokala REKO-projektet och Kodials underbara initiativ att starta en ekologisk gårdsbutik. Och Igår rapporterade tidningen om ett nytt "mathantverksprojekt" i Korsnäs - det är delvis en fortsättning på REKO-projektet som genomfördes där i mindre skala. Tanken är att incentivera lokala producenter av småskalig matproduktion att kommersialisera sig och skapa nya marknader för sina produkter. Projektet kommer att genomföra flera kurser i t.ex. osttillverkning och charkuterie. Min stora dröm är att någon eldsjäl skulle komma på tanken att starta upp ett äkta gammeldags slakterie i stil med det som vi fick njuta av i Skagen på vår sommarsemester i Danmark för något år sedan. Tänk er, en sådan här härlighet i vår egen lilla stad: Munch Skagen. Jag vill tro att det skulle dra mer folk än vad nöjesparken och spa-komplexet lyckas med tillsamman. Dags för lite Crowdfunding, anyone, anyone?!?!



Edit/ Hittade den här Youtube-filmen om Vasa och silona:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar