28.11.13

Friheten att vara en patiperra med större barn

För nästan tre år sedan började jag blogga, då under nicknamnet Patiperra del Norte. Vi var på vift i vårt andra hemland och jag som passligt avtrubbad hemmamamma tyckte att jag kunde göra något fiffigare av mina iakttagelser än att posta korta snuttar som de flesta ändå inte vill läsa på Facebook. Det blev mycket skriverier om min egen relation till Chile och hur både Chile och jag har förändrats under den tiden (Läs här om det intresserar: Februari 2011). Nu så här 3 år senare, 3 bloggar klokare, och tillbaka i samma ruta ett känns det rätt nostalgiskt att läsa det där korta bloggsnuttarna (tänk att jag klarade av att fatta mig kort!!!). Inte bara det att jag fick en helt ny relation till Chile i fjol när vi bodde här i fyra månader och barnen gick på dagis, men faktum är att livet i storstan med lite större barn är bara så mycket lättare än då man rör sig med en barnvagn och en bångstyrig tre-åring. Igår åkte dottern och jag in till centrum, till grönsaksmarknaden mitt inne i stan. Och hon gick, och gick, och gick...bara följde med mig till det ena stället efter det andra...utan ett knyst om trötta ben. Vi njöt båda två av friheten att få upptäcka Santiago bara vi två. Ett stort plus med att vara gravid är ju då det att man på riktigt blir garanterad en sittplats i metron - vilket är bra då man rör sig med en sex-åring som redan överskridigt sin dagliga dos av långa promenader. Så min mage använde jag mig av på bästa sätt - när vi kom in i en överfull metro tog jag dottern i stadigt grepp och armbågade mig fram till sittplatserna, där ställde jag mig demonstrativt och inom loppet av en halv minut bänkade vi oss på en sittplats.

Idag åkte vi sedan med hela familjen in till stan, för att gå på tågmuséet i parken Quinta Normal, där jag -hör och häpna- aldrig tidigare  varit. Underbart vacker park med en hel del aktiviteter...men för att uppfylla alla familjens behov skyndade vi oss vidare till Parque Forestal (med metro för all del) för att pröva på bollglassar enbart gjorda på frukter. Därifrån gick barnen och jag till en lekpark medan hubben åkte iväg på egna äventyr. Sen var det egentligen meningen att vi skulle åka hem och äta lunch, men på något vis lyckades jag övertala ungarna att vi skulle ta en tur till bokhandeln i närheten. Så vi gick dit, minst 0,5 km bort. Där slog vi oss ner vid ett bord, barnen fick i uppgift att välja ut en barnbok var och jag fick friheten att fördjupa mig i böcker som det senaste halvåret befunnit sig på fel sida om jordklotet. Boknördarnas paradis. Vi satt snällt där i minst en timme, tills hubben ringde och frågade om vi var hemma redan. Men nej det var vi ju inte, så han anslöt sig till gänget och så gick vi och åt på en peruansk restaurang.

Summa av kardemumman: det är härligt att ha lite större barn som man kan ta med på äventyr utan gnäll i en mycket stor stad. Jag fylldes speciellt av eufori då jag kom ihåg hur himla jobbigt det var att röra sig med barnvagn på mega-stationen Baquedanos alla fyra våningar. Om det blir något patiperrande med nästa barn så är det definitivt bärsjal som gäller. Och bara brsötmjölk för att slippa extra packning... och helst torr vid 6 månader också, det skulle vara fint...Hujedamej.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar