Hela idén om demokrati, social rättvisa, och moral/etik bygger på att samhällets medborgare har tillgång till information och kan genom öppen debatt avgöra (kollektivt) vad som är rätt och vad som är fel.
Jag håller som bäst på att fixa till de sista korrigeringarna i en artikel där jag utför en media analys och kommer fram till att det här med "tillgång till information" är ytterst problematiskt då vissa åsikter/person delegetimeras eller ogiltigförklaras för att deras åsikter inte är de rätt. Det vill säga redan innan informationen blir tillgänglig för allmänheten har den kodifierats enligt vad som är rätt(vist) i en viss samhällsgrupp. Andra marginaliseras eller t.o.m. "ifrånvarogörs". I media existerar inte deras verklighet, eller den har inte rätt att existerar.
Fair enough, det är kanske inte helt överraskande att media har den effekten på information, alla som producerar texter fungerar utifrån sina egna verkligheter och paradigmer, det är svårt att överkomma det.
In kommer SOCIALA MEDIA! Hurraa, äntligen, tänker man liksom då. Du har vi fri tillgång till alla röster, i deras egen skepnad, utan någon osynlig "neutral" mellanhand i form av journalister med egna barlaster gällande vad som är rätt och fel. Revolution kan skapas (och visst har det delvis hänt då bloggar så som Kostdoktorn eller t.o.m. den närliggande "lev mer på mindre" bloggen av självhushållaren Maria Österåker fått tillgång till massorna med sitt eget budskap, dagligen).
Men så händer det där som alltid tycks hända när något blir stort: vinstbringande intressen träder in. Nu syftar jag varken på Kostdoktorn eller Österåker - de representerar ju sig själva och kan lätt föra fram vilka intressen de står för. Nej nu menar jag platformerna som för vidare alla dessa olika röster i världen, som för vidare dem till de stora massorna. Dvs Facebook, twitter, instagram etc.
Jag har skrivit om bubblan förr, nu gör New York Times en djupare analys av det här. Och jag rynkar pannan i trippeldjupa veck. Det är nämligen så att nu har de ekonomiska intressena också lyckats ta sig in på dessa plattformer. Det handlar inte bara om hur många besökare en tidningssajt kan få för att öka sina egna annonsintäkter: det handlar om att såsa till tillgången till information på så sätt att fri tanke och äkta "demokrati" inte kan uppstå.
And so it goes...
Ändå undrar jag om det lilla glappet där i mänsklighetens historia mellan Facebooks uppkomst (runt 2006-2007) och de ekonomiska intressenas intrång ändå kanske lyckats få till en förändring i det kollektiva medvetenadet som inte längre går att stoppa. Kanske bollen redan är i rullning. Kanske den stora massan redan kravlat sig upp ur ignoransens "bliss" och börjat tänka sig själva mot en bättre värld.
Kanske, kanske.
Och en disclaimer: I love newspapers. Jag prenumerar på den fina lokala blaskan. Älskar att läsa artiklar som andra skrivit utifrån deras perspektiv. Men om jag riktigt vill bilda mig en uppfattning om vad det är som journalisten i fråga förmedlar så jag brukar först försöka etablera en förståelse för vilken värdegrund/intressen som ligger som grund för den som producerat texten. Oftast är det ganska lätt att hitta ledtrådar i själva texten om det. Vi är alla subjektiva, neutral nyhetsrapportering existerar inte. Inte i min värld, men kanske i din...vad vet jag!
Ha det gott, gott folk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar