Som jag skrev i mitt senaste inlägg så är termer såsom utveckling och globalisering aldrig abstrakta och neutrala, utan i högsta grad beroende på ur vems synvinkel (och vems agenda) som de förs fram. Ganska självklart egentligen - tror nog att de flesta har fattat det här men "One percent" (som tar allt medan övriga får snylta på resterna) men kanske man inte reflekterar över det utan se konsekvenserna i vitögat.
Men en grej som jag tycker att är nästan ännu mer fascinerande och ögonöppnande är det här med tidsperspektivet. Jag förflyttar mig nu från syd/nord till förr/nu perspektivet. Jag var nämligen med på en studieresa till Umeå för några veckor sedan. Det talades mycket om småskalig ekologisk odling, hur få det att fungera i praktiken etc. En av våra talare hade en väldigt intressant syn på småskaligt jordbruk, och jag tror att om man förstår vad han berättade, ur hans perspektiv, så har man kommit långt med att också förstå varför det är så svårt att få ekologiskt småskaligt jordbruk att gå runt idag.
Nämligen, den här engelsmannen som var med på resan berättade hur han varit med på 70-80-talet och byggt upp detta effektiva jordbruk som vi har idag. Målsättningen var att öka effektiviteten så mycket som möjligt i alla lägen. Det var viktigt att öka matproduktionen och effektivera försäljningen på den tiden då flyttströmmen från land till stad fortsatte, och allt färre jobbade inom matproduktion utan inom andra sektorer. Och de lyckades väldigt väl. Genom att använda kemiska bekämpningsmedel och industriellt framställda gödsel kunde man få ner kostnaderna och använda sig av mindre areal för att odla. Färre personer behövdes för att få ut maten till konsumenterna då storkedjorna tog över distributionen. Men man hade inte räknat med den ackumulerande makt dessa storkedjor skulle få, och enligt talaren var det här det springande problemet: hur minskar man storkedjornas (wholesales, aka S- och K-kedjorna i Finlad) makt över matproduktion, -distribution, och -konsumtion.
Jag håller med om att matkedjornas makt är ett stort problem. Det har skapat en rigid struktur där nya idéer och nya sätt att handla med mat är näst intill omöjligt. Med sin makt har dessa företag kunnat påverka inte bara lagstiftningen (mot större och sterilare som på samma gång slagit ut småskaligt som sysselsatt mindre jordbrukare och förädlare) utan också folks uppfattning om vad som är mat (många äter hellre färdigt förpackade istället för sånt som kommer direkt ur jord och som kräver mer tillredning).
Men det är inte det här som jag finner ytterst intressant. Utan det som jag fäste uppmärksamhet vid var engelsmannens totala oförmåga att inse att tiderna har förändrats. Varför? Ja för att A)vi har inte brist på arbetskraft som skulle kunna producera mat på landsbygden. Vi har snarare ett överflöd av personer som blir uppsagda på löpande band inom industrin. Däremot finns det absolut inga försök (i alla fall inte synliga i media) från politikernas håll att försöka hjälpa dessa människor att sadla om och börja producera mat för lokala behov. B) Utan att skuldbelägga någon så vill jag ändå påpeka att de genvägar som man tidigare kunde ta med hjälp av mer kämpningsmedel, större traktorer, teknologiska uppfinningar såsom genmanipulerade grödor - har bevisats ha negativa konsekvenser för miljön (hit hör både "bidöden" och de sinande oljeresurserna samt climate change OCH sjukdomar bland konsumenterna). Man kanske inte kunde se att detta skulle bli ett problem då man satte upp sina mål om hög effektivitet - men det är utfallet idag. Omständigheterna har förändrats men de som byggt upp den nuvarande strukturen (och som fortfarande fungerar som lärare inom branschen) sitter fast i föreställningarna från förritiden.
Resurserna på jorden är begränsade. Däremot börjar det finnas ett överflöd att undersysselsatta personer i samhället idag. Och om alla konsumenterna skulle veta alla konsekvenser på deras egen långtida hälsa och miljön skulle de antagligen väljan annorlunda när de gör sina uppköp (hoppeligen borde jag säga eftersom jag tvekar om så verkligen är fallet, själv faller jag ju dit ibland och äter industri-broiler eller norsk antibiotikaresistent lax). Vi måste kunna se jordbrukets varande utifrån den fakta vi har idag, vi kan inte förlita oss på den fakta man hade på 70/80-talet. Vi måste öppna ögonen och börja göra något åt saken. Ju längre vi väntar destu akutare blir omställningen. Vi kan inte klappa oss på bröstet över framgångarna man gjorde på 70/80-talet. I dagens perspektiv är de inte helt felfria, fast de var det då.
Vart vill jag komma? Jo att om förutsättningarna för att dra nytta av globaliseringen ser annorlunda ut för någon i en liten utslagen by på andra sidan klotet än vad den gör för mig eller dig, så ser även förutsättningarna för att dra nytta av industriellt jordbruk, utöver det ekonomiska, annorlunda ut idag än vad det gjorde för 30 år sedan. Probelemet är bara att de flesta har svårt att se det. Ännu är bekämpningsmedel/gödsel/högteknologisk utrustning relativt billiga. Ännu går fraktfartygen kors och tvärs över vår jord. Vad händer sen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar