Han kom obemärkt inatt. Vi bor uppe på en kulle så förra året hade jag koll. Då det började bli vitt nere i dalen på väg till skolan så visste jag att det var dags. Men inte i år, nej. Nu slokar löven på mina oblommade solrosor (nästa år ska solrosorna ut tidigare och på en soligare plats) och även äppelträdet ser ut att ha fått sig en dos. Farbror Frost har varit här.
Hoppas verkligen att äpplena klarade sig då jag igår blev inspirerad av Husmor Anna att vakumförpacka de kvarblivna äpplena. På vår lilla trädgårdstomt finns det faktiskt fem äppelträd. Ännu för en månad sedan fanns det 6 stycken men vi tog ner ett för att bereda väg för ett päronträd nästa år. Men fem äppelträd är nästan tre för mycket så länge den vita transparangen fortsätter leverera industriella mängder av frukt. Vi är så färdiga med äppel när de andra träden börjar mogna. Nu har jag 3 lådor med falläppel på trappan som jag försöker hitta på användning för. Orkar inte ens göra chips mera efter att ha torkat säker en 10 torkugnar fulla av chips (och dottern har i jämntakt betat av de torkade chipsen, kan inte vara hälsosamt med så mycket fruktos brukar jag tänka). Men om man kan hitta ett sätt att ha "färska" äppel ännu i januari, ja då tror jag minnsann att vi behöver precis varenda träd.
I jorden har jag ännu rotselleri, palsternacka, purjo, mangold (ganska säker på att den rök med i natt men har inte ännu varit och tittat). Av kålsorterna har jag kvar en liten broccoli, lite grönkål, palmkål och en massa minivitkålshuvuden (planterade dem för tätt). Där finns också jordärtskocka men den blev inte bra i år - misstänker att rötterna hunnit bli gamla i kylskåpet innan jag fick ut dem i jorden i våras. Ifjol blev de ju så fina och vi skördade ända in i november. Majskolvar var också på gång ännu igår. Såg framemot att få förevisa mina vackra popcornsplantor (satte några eko-popcorn i jorden i maj och dessa står nu i blom bakom skjulet!) åt min mor imorgon. Hon har nämligen odlat på kolonilott i över 15 år. Hon har alltid varnat mig för att det är tungt (instämmer) och att man inte hinner göra det som borde göras (instämmer) och att svårare plantor oftast misslyckas. Jag i min enfald plöde ju bara upp min gjord bakom husknuten, ifjol med hennes hjälp, i år ensam, och börjad odla. På försommaren då andra här runtomkring led av kylan så klarade mina plantor det galant. Vi var ju på resa just då och för att bevara fukten hade jag skyddat allt med fiberfilt. Allt har växt otroligt fint, vi har kunnat skörda både kronärtskocka, broccoli, och palsternacka. Alla sådana växter som mamma varnade mig för att är svåra och oftast misslyckas. Det sista hon sa när hon åkte härifrån för en månad sedan var att "om du ännu lyckas med majsen så blir jag verkligen häpen". Då fanns inga kolvar på plantorna ännu. Nu är de där. Haha, fem fått från att lyckas... om det inte varit för Farbror Frost.
Men erkänner, jag har fortfarande väldigt liten koll på vad jag sysslar med i min odlingsjord. Mina odlingar får ta den lilla överloppstid jag har i detta hektiska liv. Detta innebär ungefär 10 minuter på för- och eftermiddagen (så mycket att jag hinner plocka fallfrukt från äppelträden) och högst 1 timme på kvällen mellan Buu-klubben och kvällsmål. Inte mycket tid nej. Men det är ju tur att när plantorna en gång är i jord så växer de av sig själv, om man bortser från ogräs och torka då. Inget matande fem gånger om dagen, eller blöjbytande heller för den delen.
Igår beställde jag den här boken:
Idag ska jag ännu beställa den här boken:
Jag menar alltså allvar med min trädgård. Vill mycket. Väldigt mycket. Men vi får se hur det går med tiden och sånt nästa säsong.
Tackar ändå farbror Frost trots han onödigt hårda hand med mina resterande grödor. Tack, snart får jag ta paus i trädgården. Dags att ta det lugnt. I väntan på Gumman Tö...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar