1. Främlingsfientlighet i maktens korridorer
Sverige röstar in dubbelt så många rasister i riksdagen. Ingen verkar riktigt vilja befatta sig med grundorsaken till det här. Men själv undrar jag varför man inte vågar prata om att de fina nationalekonomiska siffrorna som hyllas i världsmedia kan dölja en liten, bara pikuliten, mörk baksida. Den heter utslaghet och frustration, indignation för att låna ett begrepp använt i Spanien under deras ekonomiska kris. Värre lär det bli så länge man inte pratar om det. Precis som om man ville gasa på främlingsfientligheten och inte stävja den (som man ju politiskt korrekt påstår sig försöka göra).
2. YLE samarbetsförhandlar.
Har det gått ens ett år sedan tv-linsensen konverterades till skatt? En av de goda sakerna med finsk tv och radio har alltid varit att de har varit ekonomiskt oberoende av makten i riksdagshuset. Nu är de inte det mera. Se vad som händer. Det enda överraskande är att det sker så här snabbt. Jag är så för oberoende public service. Har sett hur det annars fungerar. Fast visst, för all del, inte tror jag att YLE är helt oberoende...
3. Kärnkraft.
Varför så bråttom? Handlar det här faktiskt bara om kärnkraft. Bara tanken på kärnkraft både 250 km söder om oss och 200 km norr om oss får mig att hicka. Och bli matt. Och få ångest. Och nästan köpa fem stycken flygbiljetter till vårt andra hemland. Jordbävningarna i kärnkraftsfria Chile känns tryggare än det här. Men ändå känns det som om det här kanske inte är hela sanningen. Återgår till frågan: varför så bråttom? Är det för att Stubben ser sin chans att köra igenom det här på kort tid nu. Men det är ju inte logiskt, man brukar inte vilja ta i obekväma teman just innan val. Something stinks.... och då kommer vi till punkt nummer 4.
4. Gröna träder ut ur regeringen.
Det gör de för all del rätt i. Alla andra fiffikussar har ju flytt fältet redan De fick sin gyllene chans att ta sorti på ett elegant sätt. Men medan jag lyssnar på media analyserna tycker jag höra att det är något som man inte pratar om. Regeringspartierna är nu i minoritet. Jovisst det har vi hört mycket om i nyheterna. Men faktiskt, och ni må kalla mig konspiratör, det slog mig att det här gagnar inte bara de Gröna inför nästa val - de gagnar ju alla andra partier som blir kvar i regeringen också. Oberoende vad som händer under de närmaste 7 månaderna så kan de alltid låtsas som om det regnar, handlingsförlamade som de är när de nu är i minoritet. Är inte det en ganska bekväm situation just innan val?
5. Äpplena möglar.
Även om jag skött min del av matsvinnsveckan här hemma, ätit besk sallad till lunch och räddat nyponen från att förgås i frosten och istället bli vitaminboostar till en smakivrig baby så orkar jag inte längre ta hand om äpplena. Lika svarta som den här veckan är de. Slängde just tre ämbar ruttna äppel rakt i roskisen. Dög inte ens som kompostmat eftersom det skulle ha blivit för mycket av den sorten i vår överfulla kompost.
6. Skrivångest.
Den slog till igår, och den slog ner mig totalt. Värdelös är jag, värdelös förblir jag. Ingen framtid har jag. Inget att oroa sig över, övergående fenomen, men igår låg jag slak av tillfällig oro inför egen framtid. Tror jag koncentrerar mig på att vara hemmafru tills denna kroniska sjukdom kallad YT slår till även på mannens jobb. Aj, det gjorde den redan, hade jag nästan glömt, denna vecka i svart, men gällde inte oss... inte denna gång.
7. Mjölkigeln.
Nattamningarna har varit besvärliga denna vecka. Ytterst besvärliga. Men för att avsluta med något positivt, glöm aldrig att den här bloggen skulle fokusera på det goda (därav namnet), så fick vi oss en förklaring till detta ikväll vid kvällsgröten: TÄNDER! Tänk att vi inte hade fattat det. Men det är lite man fattar när man omtöcknad av trötthet försöker lugna på en gallskrikande unge. Lättad är jag i alla fall, för jag hade redan mentalt börjat förbereda mig på att läsa in mig på både Wahlgrenska och Pantleyska metoder i sömnskolning, för att inte tala om sömnskolning för vuxna när väl ungen behagar att börja sova igen. Vill inte mera lida av sömnlösa nätter. Aldrig mer. Never ever. Peace and release!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar