Efter att ha tillbringat morgonen på rådgivningen och förmiddagen på lunch med bästa av vänner, använde jag eftermiddagen på årets hittills varmaste dag till att vända upp mer brukbar jord. Hade kollat in ett ställe bakom huset som såg ut att ha tillräckligt med sol för att fungera som potatisland. Det jag inte insett var att det låg en halv gammal gran i form av rötter begravd under grästofsarna. Jag svettades och slet, då jag arbetade med den lilla jordplätten... under tidspress dessutom. Unga damen har nämligen inte visat något större intresse till samarbete då det gäller trädgårdsarbete och på basen av den tryckande hettan kunde jag räkna ut att ett åskväder var på kommande. Det är ett konststycke i sig att sköta sina mammaplikter och på samma gång hinna släcka odlingstörsten utan extra hjälp.
Undrar om mina odlingspretentioner klassas som "jobbigare tider" som kunde berättiga till extra hjälp från kommunen som rådgivningstanten informerat mig imorse. De är noga är i den här kommunen med att mamman ska orka tydligen, erbjuder hjälp och allt. Annat var det när man skulle sköta två skrikiga småbarn, och sig själv i metropolen medan mannen satt fast på möten och askmoln ute i stora världen. Inte erbjöds det någon hjälp där inte. Bodde tydligen i fel kommun. Men undrar om odlingstiden anses vara extra körigt i den här stan? Kunde man få hemhjälp? någon som skuffar vagn och ploppar in tutt i munnen medan man själv ploppar ner fröna i jorden. Njaa, misstänker att kommunen kanske ändå inte är så tillmötesgående...
Hoppas nu att rötterna som jag lyckades frigöra inte hörde till granen på andra sidan stenmuren. Den ligger så pass nära vårt hus att den lätt skulle kunna ramla på våra huvud när det stormas om natten på hösten. Nåväl, den dagen, den sorgen.
Lyckades frigöra tillräckligt med utrymme för tre rader med potäter. Lyckades också få ner potäterna i jorden innan det var dags att åka iväg och hämta de äldre barnen. Och JA, jag hade dåligt samvete att hålla barnen i skola/dagis en dag som denna - de kunde ju ha hjälpt/stjälpt till på gården... men, men... inte tycktes de ha lidit av den heta dagen på sina respektive platser heller.
Min känsla för regn slog också rätt eftersom vi nu också haft årets första åskväder. Det bådar gott det här. Förra gången vi hade tropisk hetta i detta land var mina svärföräldrar här på besök. De kommer snart igen... vågar man hoppas på en het sommar då? Få se. Men ialla fall lär äppelträden stå i blom inom några dagar.
Nu ska jag sluta svamla. Har tydligen helt tappat förmågan att formulera vettiga meningar under min blogg-torka. Oroväckande men högst antagligen ett övergående fenomen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar