I mitt tidigare inlägg om rötter, nystart och ignorans skrev jag om de fattiga på landsbygden i fattiga länder. Jag ryser då jag läser det nu. När jag reste omkring på landsbygden i Chile och Uruguay lovade jag mig själv att aldrig mer referera till dem som "fattiga". För även om nästan alla, inklusive de själva, skulle kategorisera dem som fattiga så anser jag att det är fel. Det är en stigmatisering som får dem att känna sig mindre värda och som om de skulle vara i behov av mera inkomster och utveckling. Det öppnar upp porten för miljöförstörelse då storbolag kan komma in och erbjuda dem ersättning/jobb i utbyte mot naturresurser/utsläpp i deras landområden.
Det som slog mig så starkt då jag rörde mig i en av Chiles enligt statistiken fattigaste kommun (och jo för all del, de skulle ha mått gott av lite mer monetära resurser i den lilla byn) var att vem är egentligen fattig? Vem definierar vad fattigdom betyder? Jag kan tycka att vi här i Norr är fattiga. I vårt utbildnings och högteknologiska samhälle har vi tappat kontrollen över vår egen överlevnad. Vi är beroende av att någon importerar mat från stora plantage på andra sidan jorden. I alla skeden av vårt liv är vi slavar under oljeproduktionen. Tar oljetillförelsen slut kan inte så stora mängder soja produceras mer så att det räcker att mata all animalia i vårt högteknologiska lantbruk, det räcker inte till mat till mjölkkossan och det innebär också att bonden inte klarar av att mjölka sina 100+ kossor då maskineriet inte längre fungerar. På bara några dagar står våra stormarknader tomma på mat, ja de kan ju inte ens hålla öppet då eltillförseln blir besvärlig.
Småbönder eller fiskare däremot, de klarar ju sig. Som de sa i fiskebyn: så länge det finns fisk i havet har de mat på bordet. De lever ännnu på det naturen har att erbjuda. I fall en storkatastrof, typ den globala ekonomin kraschar pga n olika orsaker, skulle inträffa så kan den här gruppen människor ännu fortsätta leva ett ganska så normalt liv... De kan inte i mina ögon kategoriseras som fattiga. Däremot de byar där soja- och eukalyptusplantage har slukat småböndernas bördiga jord, (var till sådana byar också) ja där råder fattigdom på alla plan. I de byarna är folk arbetslösa och smått desperata att hitta inkomster och jobb. Men det är ju inte alltid de här byarna man vill åt då man talar om att hjälpa fattiga länder genom storinvesteringar från norr. Oftast handlar storinvesteringarna om att få vantarna på naturresurser som i dagsläge håller småbönder kvar på fälten och med mat på bordet.
Det är ett mångfasetterat problem. Men man ska vara ytterst försiktig att använda ordet "fattig" gällande lokalsamhällen i andra länder. För det kan hända att man genom sina ordval i misstag hjälper till att påskynda naturförstörelsen i vackra självständiga byar.
Så det så. Var försiktig med ordet fattigdom - och det gäller mig med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar