Tiden har passerat. I alla fall den som rådgivningens kalkylator gav. Om det inte skulle vara tredje varvet skulle jag vid det här laget sitta och riva mig själv i håret. Tillsvidare icke. Om det inte var för den obekväma (blyfyllda) pilatesbollen som ligger ovanpå min mage och förorsakar både den ena och den andra åkomman så skulle läget vara riktigt trevligt. Jag menar, när har man annars möjlighet att bara njuta av nuet? När annars lyssnar man på sin kropp så in i detalj som just nu? Aj, en värk i ryggen, en knivhugg i underlivet, en smärta i livmodern... månne det börjar nu? Månne det är den utlösande värken som ska leda till ett av livets absolut störta underverk? När annars ser man till att få tillräckligt med sömn och rätt sorts näring (ähum, förutom den där sojaglassen igår då... eller mörkchokladen...) för man vet inte hur länge sömnförrådet och just den måltiden ska bära? När annars ger man sig tid till flera timmars avslappningsövningar varje dag, där slutresultatet oftast blir en härligt avkopplande tupplur - vare sig det är morgon, middag, kväll. När annars? Jag bara undrar.
Jag jobbade och slet fram till förra fredagen. Sedan dess har jag tagit dagen som den kommer. Små projekt här och där som länge väntat på att slutföras. Ju fler dagar som passerar destu mindre av dessa urgamla projekt som återstår. Nu insåg jag just att barnens fotoalbum ju faktiskt legat på min långtida arbetsplan i nästan fyra år redan. Kanske jag tar itu med dem imorgon. Eller planterar lite frön i mina små drivhus. Eller klipper lite buskar på gården.... Eller, kanske jag inte gör något alls... Eller kanske jag sätter ett nytt liv till världen - i fullständig mental, kroppslig och själslig avslappningsposition.
Aaaah, livet är härligt - skål för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar