Slow Foodie kändisskapet och kökstrapatser

När man bor på en liten ort tar det inte länge förrän man profilerat sig. Ja inte längre än ett tvåsidigt uppslag i lokaltidningen om den nystartade föreningen.

Men värre saker kunde man ju bli känd för än att man brinner för god, ren och rättvis mat - och att man dessutom är beredd att satsa på en sådan livstil, kan man ju tycka.

Reportaget var inne i torsdagens tidning. På kvällen var jag och hämtade mjölk från bonden och fick höra att de sett mig i tidningen. Kom åt att snack dittan och dattan om kost på samma gång. På fredag åkte vi ut till Singsby för att handla vår veckoranson på 3 kilo morötter. Även där blev diskussionen om ren och rättvis (och sockerfri) mat lång - medan barnen ritade bilder så det stod härliga till... Och på kvällen igår ringde vår köttleverantör, de var på väg till Korsnäs och hade 5 kg (närmare bestämt 5,7 kg) lever i bagaget och 60 ägg. Undrade om vi var intresserade. Och visst var vi det. När de lämnade av levern fick vi höra att de sett oss i tidningen - ibland fungerar marknadsföringen andra vägen: kanske de kom ihåg oss när de skulle iväg just pga vår synlighet och därför fick vi vår leverans.

Kan inte annat än konstatera att man blir bara så glad med personliga kontakter till de som förser oss med vår utomordentligt goda mat!


Så medan gårkvällen gick åt att stycka levern i 500g:s bitar så har den här dagen gått åt att steka biffar och göra en ugnsstekt lever.


Jag hade också en eko-broiler på långkok igår kväll. Blev en härligt god soppa av delar av buljongen och köttet (botade hubbens släng av feberfross, tillsammans med en blandning av höga doser d-vitamin, fiskleverolja, c-vitamin, probioter och två koppar av hett vitlök/ingefära/citron-vatten). Satte sedan hönsbenen tillbaka i buljongsvattnet och lät det puttra på över natten - så gott det doftade kl 6 på morgonen då jag var ner och trodde att jag stängde av spisen. Var så glad över min fina buljong då jag vred av plattan från ettan till noll och tänkte på alla fina recept jag skulle använda buljongen till (potatissoppa, grönsakssoppa etc). Men, men, vid nio tiden då vi vaknade för morgonen kände jag en konstig lukt, hann bara fråga hubben om han också märkte att det luktade bränt innan brandalarmet gick... Hmm... man ska inte mixtra med spisen mitt i natten - istället för att vrida av hade jag vridit på fullt. Öde och elände, glada kan vi vara att vi inte blev av med köket utan bara en kastrull (och en fin buljong) - men jag sörjer alla de där recepten som gick förlorade.

Slow cooker nästa?