Chile rör på sig - vad har det att göra med oss?

Kommer ni ihåg den chilenska jordbävningen 2010? Den som slog ut landet totalt i några dagar och megatsunamin som svepte över kuststäderna? Det var något som lämnade djupa spår i alla som var med. Jag var inte med.   Men jag förstod det efteråt, delvis på reaktionerna när små jordskalv gjorde att byggnaderna gungade inne i Santiago och jag kunde se de skräckslagna blickarna i människors ögon. Delvis för ett år efter jordbävningen åkte vi längs med kustremsade där tsunamin dragit fram som värst. Vi var på väg ner till stranden mellan de urblåsta husen, men något fick oss att backa. Det låg något obehagligt i luften som gjorde att vi steg in i bilen och vände om.

Men nu är det inte geologi jag tänkte tala om idag. Utan en annan chilensk jordbävning, en som pågått länge under ytan men under de senaste två åren ökat i styrka. En som också kan komma att lämna djupa spår. Jag talar om hur gräsrötterna i Chile efter decennier av exklusion tagit saken i egna händer och börjat mobilisera sig.

Chile är ett centraliserat land, både gällande vem som äger landets tillgångar och gällande var de stora massorna bor. Det gör att det som händer ute på landsbygden hittills inte haft någon som helst politisk betydelse på nationella planet. Lägg till ett politiskt system som designats under diktaturen för att alltid gagna vissa politiska partier samt att de viktigaste tidningshusen naturligtvis varit i händerna på den styrande/ägande eliten, och på så sätt har nyheterna vinklats enligt behov. Man har kunnat härja en hel del ute i regionerna utan att någon brytt sig destu mer.

Men det är slut på det nu. Det finns alternativa kanaler för nyheterna att nå massorna. Att politikerna brytt sig mer om att öka inkomsterna för utvalda eliten framom att försvara lokalbefolkningen har lett till total misstro till den politiska eliten. Politik är inte längre något som görs inne i parlamentshuset. Politik utövas i demostrationer på gatorna, i lokalsamhällenas kapacitet att organisera sig och motsätta sig stora investeringsprojekt som hotar den natur de är beroende av för sitt uppehälle, i ursprungsbefolkningens nyfunna stolthelt att betrakta sig själva som just det: ursprungsbefolkning, och våga försvara sin tro och urskogen där denna tro är inbäddad. Det är politik i dagens Chile. Och det är den jordbävningen som nu pyr under ytan. Men det har inte de traditionella politikerna ännu förstått, utan de fortsätter i de gamla spåren, utnämner varann till kandidater inför nästa presidentval; stiftar lagar som legaliserar elitens framfart över naturresurser som små lokalsamhällen i århundraden förvaltat, smilar upp sig för bilderna som ska fylla de traditionella tidningarnas spaltutrymmen. På ytan kan man fortsätta låtsas att allt är som vanligt, men under ytan pyr det.

Vad har det här att göra med oss på andra sidan jorden? Jo, när politiken ute på gatan, ute på slätterna, ute i de små byarna förvandlas till ett nätverk av politiska krav med stöd över hela landet, då faller det gamla systemet. Och då det gamla systemet faller då märker vi plötsligt hur mycket koppar det finns i vår hemelektronik och hur mycket av vår papperförbrukning egentligen härstammar från fjärran land och att vardagslaxen som vi trodde var norsk kanske ändå hade simmat i vidare vatten. För då är det plötsligt stopp i den gyllene flödeskedjan som fyller vårt globala konsumtionsbehov. Då den dagen kommer kan det vara värt att känna till på vems bekostnad vi levt vårt sorgelösa liv hittills.

För den som kan spanska kan den här dokumentär-serien vara intressant (jag lägger bara in trailern, delarna av dokumentären hittar du på youtube genom att söka på "Chile se moviliza"). Kan ännu tillägga att jag också träffat vissa av personers som kommer till tals i trailern, och förstås i delavsnitten som jag själv inte ännu sett.