22.6.16

Idésprutan spacear ut.

Det är mycket nu. Igen. Suck.

Tänk igår satt jag och talade i telefon med en vän och partner-in-ideas om hur tufft det är att balansera rätt. Det går så himla lätt att trilla dit. Att ta på sig för mycket, att känna att man har något att ge och bara dyka in i nya intressanta grejer, om och om igen. Men tiden räcker ju inte till. Och inte orken heller.

Medan vi talade kom det in ett mess på messenger från en annan idésprutare/förverkligare och ett email från en tredje. Alla, precis alla, talade samma språk: vi måste hitta tillbaka till lugnet, denna hektiska livsstil funkar inte, naturen, vännerna, livet - allt det där måste vi hinna med också.

Det är farligt att vara idéspruta och idéförverkligare. Det kan bränna till riktigt ordentligt. Det gäller att se upp och sätta gränser gentemot sig själv. För även idésprutare behöver ladda batterier.

Hos oss har vi den här sommaren en trotsande två-åring. Hon är ju bara så himla charmig med sitt underbara leende och sina guldlockar men ack så lik sin mor hon är då det gäller att bestämma själv och att gå sin egen väg. Det blir en del kraschar där. Som tur har vi genomlevt detta redan två gånger och vi vet att det är övergående. De två andra charmtrollen har ju också haft sina strider men se hur de artat sig med tiden. Men just nu då jag känner att jag behöver tagga ner vet jag inte riktigt hur jag ska orka med trotset. På något sätt hoppas jag att det löser sig bara jag själv kommer ur ekorrhjulet nu. För jag tror ju faktiskt att trots inte kommer ensamt. Istället är det en trogen vän med vuxenstressen. En indikator. En röd flagga. Orkar man inte med sina egna barn så är det ju något som inte funkar som det ska. Och det är inte barnen, det är ett som är säkert. Så bara att ta spegeln i vacker hand och titta på sanningen i vitögat...


Jag loggar ut snart.  Släpper taget om cyberspacet. Spacear ut. Helt ut. Ingen facebook, ingen email, ingenting som är uppkopplat. Ska bara iväg på en konferens först. Och fixa lite annat viktigt före det...och...och.. och... ja ni vet. Men snart. Lovar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar