Vi befinner oss just nu i Vasastan. Där Astrid Lindgren en gång bott. Länge länge bodde hon här, bara över gatan från oss. Nästan alla henns sagor blev till här. Nästan så att jag känner surret från Karlssons propeller då jag vandrar längs med den stora gröna parken som Astrid hade utsikt över då hon skrev. I hennes närbutik har jag hunnit handla två gånger redan ikväll. Det var en butik som heter duga. Eko än det ena än det andra. T.o.m. bindor var ekomärkta. Och Kung Markatta torkade blåbär. Renée Voltaire basilika spread. Sesamchips. Glutenfritt bröd gjort på riktigt mjöl och inte skumma tillsatser. De kan de här svenskarna. Alltid steget före.
Det lustiga med vårt sista minuten övernattningsfix är att det tycks ha varit meningen. I huset bredvid ligger en stadsekogårdsbutik, och åt andra hållet en finsk teater som just nu lägger upp pjäsen 'Jag är ett träd' (kommer ihåg Softys vackra blogginlägg om just det för något år sedan, kan tyvärr inte länka via mobilen). För något år sedan var vi också här, i huset mittemot, judiska museet. Då sov mittersta barnet sin eftermiddagssömn där medan vi andra kollade musėet. Sen gick vi alla till lekparken nedanför Astrids hus. Nu var vi där igen. Mittersta barnet hittade snabbt lekkompisar, precis som äldsta gjorde då för något år sedan. Yngsta rultade omkring på de färglagda kullarna, precis som mittersta gjorde då, för något år sedan.
Kronan på verket var att vi möttes av en byggnad som heter Vasa Real när vi kom ut ur Tunnelbanan precis runt hörnet. Precis som om vi skulle ha varit hemma.
Käre Gusse, stor geografisk makt du haft över våt gemensamma historia. Men båten din den sjönk. Den hann vi med förra gången men inte nu.
Imorgon bär det av söderut, till landet där det serveras wienerbröd med schokolääde i mitten. Undrar om de har även glutenfria varianter av dem? Då ska vi lära känna deras sagofabbos hemmakvarter, träffa hans sjöjungfru och besöka hans museum. Nu styr vi kosan mot H.C. Andersens värld!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar