Svamliga tankar om en avhandling

Jag har jobbat mig igenom ett helt jäkla år för att komma vidare i mina studier. Jag har skrivit om hur media representationen producerar "absence", dvs frånvaro av vissa röster som inte är gynnsamma för utveckling och modernisering. Jag har studerat ett case i Chile för nästan 20 år sedan. Men jag ser samma sak upprepa sig i pressen idag då jag läser om motståndet mot vindkraften. Incommensurable differences, eller win-loose situations.


Nu vill editorn ha ett sista försök från min sida att skärpa mina argument.  Han undrar om den här typen av deliberation enligt mig mest sker i civilsamhället hellre än inom formella public hearings. Ja vissst sjutton är det väl det jag försöker säga. Att om debatten i samhället i stort bejakar en viss sorts investering så kommer det att bli himla svårt för de som motsätter sig att kunna få sin röst hörd inne i salen där det är meningen att de ska få sin röst hörd. Om den stora samhällsdebatten inte ser något problem i låt oss säga vindkraft så kommer de som är oroliga för sin hälsa pga ljudet från vindkraften att vara maktlösa - deras åsikter kommer inte att tas på allvar. Ungefär så tänker jag. Och hur ser mekanismerna för det här ut i media representationn? Det är det jag kallar för produktion av frånvaro, man delegitimerar motståndarna som okunniga eller motrsäviga till utveckling för att stärka sin egenom position.

Implikationerna blir att dessa public hearings endast är sk rubber stamps för beslut som redan fattats, som alla deltagare redan vet att är fattade utgående från samhällsdebatten. Vad media ger synlighet åt och hur vissa argument bemöts i media kommer att också att påverka hur pass mycket de blir tagna på allavar inne i mötesrummet.


Ungefär så tänker jag. Kan jag klargöra detta i min redan femtioelva gågner reviderade text? Är det överhuvudtaget relevant? Vem bryr sig? Kanske de som bor granne med ett inplanerat vindkraftverk och som behöver hitta sätt att göra sin röst hörd. Kanske de som redan sett sin hälsa bli förstörd av vindkraftverkens buller, men vars personliga upplevelse avfyras som anekdotisk, omöjlig att bevisa något av vikt. Kanske någon. Kanske jag ändå gör ett försök. Imorgon. När jag inte är trött.


Gonatt!