28.2.18

Om elbilens förträfflighet

Ibland funderar jag på hur de som kör en grön agenda tänker då det kommer till det här med bilen, och framför allt elbilen då. Tänker de alls på att det nu skapas nya geopolitiska konflikter på områden med de råvaror som behövs för batterierna. Jag tänker främst på litium, men det gäller nog alla råvaror som kommer att behövas för en ny megaindustri. Litium-triangeln i Chile, Bolivia, Argentina är allt annat än konfliktfri. I Bolivia kom Evo Morales till makten delvis för att han stod upp emot råvaruexploatering men han har redan inlett litiumexploatering i Salar de Uyuni. I Chile har det kommit fram hur företagen (främst chilenska SQM, fd general Pinochets svärson är ägaren) om söker tillstånd om litiumexploatering (mest litium fynd i världen har gjorts i chilenska atacama-öknen) betalat stora summor pengar till nästan alla politiker. Lokalbefolkningen blir utan vatten medan gruvindustrin använder kopiösa mängder på en av de mest torra platserna i världen.

Jag har svårt att förstå logiken i hållbarheten med elbilen från det perspektivet. Varför foskuserar man med miljöargumentet enbart på fossilabränslen och klimatförändringar? Behöver vi inte också vatten och en ren natur för att överleva och må bra? Vad är ett transportfordon värt om vi själva inte kan njuta av att ta oss från punkt a till b. Eller tänker man bara att de där naturresurserna kommer sen bara någonstans ifrån, från tomma intet - att gropen i marken som elbilen lämnar efter sig inte drabbar oss. Eller tänker man överhuvudtaget?

Det är något alldeles ofantligt rasistiskt med hur hela den här debatten utspelar sig. För att vi ska kunna fortsätta köra så ska andra minnsann vara beredda att ge upp sitt vatten, och sin natur för oss. För det är vår födslorätt att vara mobila, med egen (el-)bil.

Ibland känns det som om elbilsvurmandet egentligen styrs av vetskapen om att oljereserverna håller på att ta slut - inte för att det skulle på något sätt vara mer hållbart. Varför inte säga det då istället för att låtsas som om man har en högre moralisk agenda. 

Den var debattinlägget med rubriken "Elbilen ga pa kol och monopol", och diskussionerna som uppstod i samband med att den delades på Facebook, som inspirerade mig att skriva ner mina tankar om debatten. Inte heller ursprungsartikeln nämder det geopolitiska problemet, eller att det är lokalbefolkningar världen över som betalar med sitt vatten och sin natur för hela spektaklet.


En belysande artikel om hur ignorant hela diskussionen om 'det vita guldet' går att läsa här : A battle for supremacy in the lithium triangle. Artikeln slutar med att konstatera:


"Bolivia has a long way to go before it challenges Chile and Argentina supremacy for lithium-triangle supremacy. If it continues to open-up, Potosí could someday return to glory."

Potosí - en av de mest omtalade (den första) koloniala gruvdriften där urfolk och afrikanska slavar användes  (och dog som flugor) för att utvinna Silver för den spanska kronan på 1500-1600-talet. Är det faktiskt den sortens 'glory' de gröna elbilsvurmarna drömmer om?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar