4.4.17

Tankar om bubblor och bubbelforskning

Bubblor. Eller inte egentligen bubblor. Utan en bubbla. En stor självväxande bubbla. där inne i den sitter du och jag och tar för oss av livets goda. Så länge vi rör oss inom bubblans ramar och regler så kan vi känna oss fria. Vi är fria inom bubblans gränser. Men ve den som försöker vara fri utan bubbla. Känslor av skam, ignorerad, motarbetad, förlöjligad, pepparsprayad, inburad, deporterad.

Spela enligt spelets regler. Då får du vara fri.
Håll dig innanför bubblan. Då får du vara fri.
Var (som en) vit. Då får du vara fri.
Var (som en) man. Då får du vara fri.
Lev ditt liv inne i bubblan. Då får du vara fri.

Bubblan är samhällets osynliga normer. Jag skulle vilja kalla det modernitetens osynliga normer. Den moderna mytens spelregler. Bubblan är det som (vi tror att) håller ihop oss. Bubblan är det som ger oss vår frihet, inom bubblans gränser.

Men bubblan är också makten. Den disciplinerande och osynliga makten. Bubblan håller oss i styr. Den separerar oss från något större. Den sperareras oss från livet. Nu menar jag inte en bubbel-syn på vad liv är. Jag menar inte en enskilds individs skiljlinje mellan liv och död. Utan jag menar att bubblan separer oss från känslan av att vara en del av livets större cirkulerande kraft. Den bärande kraften som finns i relationerna mellan individen och allting runtomkring, naturen, människorna, andevärlden, kraften i att bara vara, det som på mapudungun kallas för 'newen'. Den delen av livet finns inte inne i bubblan där alla lever separata från varandra i sin egen ensamhet. Bubblan släcker livskraften. Mekaniserar. Likriktar. Skapar vi-och-dom känslor. Bubblan zombiefierar oss.

De senaste dagarna har jag funderat på vad jag i mitt eget huvud kallad för 'bubble research', bubbelforskning. Jag försöker greppa bubblans makt, förstå hur den fungerar i akademiska texter om företagsansvar. Jag vill förstå i vilka situationer bubblan spräcks. Vilken sorts metodologi kan hjälpa oss att se vad som är utanför vår egen bubbla, det som jag kallar för 'absences' i min forskning, osynligheterna. För hur kan man se det osynliga? Bubblan vi befinner oss i gör att mycket saker, personer, känslor, fenomen, verkligheter blir osynliga för oss som sitter inne i den. För att greppa och komma åt problemen som jag skrivit om i min forskning måste jag förstå bubblan. Jag måste förstå den från ett metodologiskt perspektiv. Hur göra forskning som spräcker bubblor? Det är det jag funderar på just nu. Vad är det som går fel då vi forskar inifrån bubblan om fenomen som egentligen existerar utanför, men som vi inte förstår att existerar där för att vi inte ser vår egen bubbla? Hur skulle bubbellös forskning kunna se ut? Det är sånt jag går omkring och tänker på just nu.

Bubblan skyddar oss inte längre. Jag vet inte om den någonsin gjort det men nu då jag rört mig i dess utkanter så vet jag i alla fall att den håller på att vittra sönder. De som sitter inne i den och som inte vill se gör sitt bästa att försöka hålla kvar den. Man bygger murar. Man förstör bevisen. Man deporterad. Man stänger in sig. Man tystar ner. Man väljer aktivt att inte lyssna.

Men ljudet utanför bubblan tränger sig redan in i den. Det ljudet är så starkt att få klarar av att stå emot. Vi blir tvungna att välja sida. Väljer vi livskraften eller väljer vi bubblans illusioner? Var vill vi leva? Hur vill vi leva? Då bubblans makt inte längre är osynlig blir vi tvungna att välja sida. Vi kan inte längre gömma oss inne i 'friheten' i vår bubbla. Den friheten finns ej längre. när bubblans konturer blir synliga blir livet inuti ett liv bakom stängsel, ett liv med bojor, ett liv med tvångströjor. Frihet är så mycket större än livet inuti. Frihet kan enbart levas utanför.

Så kanske bubbelforskning egentligen handlar om att göra bubblans konturer synliga för oss som befinner oss inne i den. Att se dess gränser. Att lära sig lyssna till det där ljudet utanför bubblans gränser. Synliggöra bubblans makt. Medvetengöra dess existens. Våga leva i en frihet som inte begränsas av bubblans gränser. Också som forskare.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar