Mot ljuset!

Visst skulle jag kunna gå och hänga läpp över att Vasabladets egen ledarskribent är så blind att han skrivit sin kärleksförklaring till Ikea-projektet som jag dissade totalt i mitt förra blogginlägg. Men vet ni vad. Det tjänar ingenting till. Nej istället jublar jag över en underbar dag.

Vi spenderade den på Julmarknad i Stundars, och jag blev alldeles varm om hjärtat. Det finns så många människor här i vår omgivning som stickar, virkar, snickrar, bakar och pysslar (många på sin fritid) bara för att få ställa sig mitt i den härligt vackra omgivningen i Solf och sälja sina föremål för ett ack så överkomligt pris. Det värmer. För så länge folk kan sticka, kan baka, kan snickra och kan sy så finns det hopp för mänskligheten. Än är inte allt förlorat.

Och så tänker jag att kanske ledarskribenten i Vasabladet helt enkelt borde titta på de här två  nedan filmsnuttarna och lyssna på sitt eget hjärta.

Denna av Charles Eisenstein om "sacred economies", om att förändra ekonomin så att den tjänar oss, naturen, och planeten istället för att tjäna pengapungen:

Och denna av Helena Norberg-Hodge om att genom att lokalisera ekonomierna kan man återuppbygga "the fabrics of connection" mellan människor:

Vad vill ledarskribenten bli ihågkommen för: för att ha byggt en välinställd opinion för ett företag som rensar slätt allt vad biodiversitet och lokalsamhälle heter på andra sidan världen för att vi här i vår region ska kunna snickra ihop några billiga möbler utan att ha  någon som helst erfarenhet av att greppa ett verktyg (och på samma gång spika sista spiken i kistan på centrumhandeln - för nej, jag tror inte det minsta på att den redan utdöende kommersen i centrum klarar av ett till shoppingmecca utanför stan, som ledaren antog att den gör). Eller vill han delta i uppbyggandet av en sådan här "sacred economy" där vi människor igen kommer i kontakt med oss själva och vår plats här på jorden och börjar jobba på att rädda planeten och oss själva från kollektiv undergång? Valet är hans och tidningens.

Jag har redan gjort mitt val, och jag följde mitt hjärta. Det var i det vägskälet vägen mot det goda livet började. Nu så här inför jul, två år senare, kan jag säga ärligt att jag känner både tro, hopp, och kärlek. Vi går mot ljusare tider! Vi går kollektivt mot det goda, vare sig de blinda vill se det eller inte.

Ikea - om förförelsens illusion

Jag har inte mycket tid just nu för bloggandet, satsar på vetenskaplig text när jag får tillfälle.

Men jag vill ändå plita ner några rader om nyheten om Ikeas planer att öppna en butik i vår stad.

Först en disclaimer: I motsats till många andra bloggare är jag inte så fokuserad på heminredning och design. Jovars, jag vill gärna bo i något som känns bra och eget, men efter att ha börjat studera storbolagens konflikter med lokalsamhällen har jag blivit kanske aningen FÖR medveten gällande konsekensverna av konsumtion av (onödiga) prylar, inklusive råmaterialsintensiva möbler. Har svårt att tänka mig att friden skulle infinna sig i mitt hus om jag nu råkonsumerade Ikeas (eller någon annan firmas) slit och släng möbler. Nej, precis som med jeansen från H&M (eller någon annan firma) vars sömmar med största sannolikhet innehåller en och annan slav, så skulle mitt samvete få stryk varje gång jag sätter mig ner i Ikea-soffan, eller dukar upp på Ikea-bordet. Så min disclaimer är att jag inte längre tycker om Ikea och deras möbler - oberoende hur billiga och vackert designade de är för att bejaka det estetiska och praktiska behovet i mig.


Ungefär så här som jag summerade jag min ståndpunkt imorse i en kommentar på Facebook:

The raw material needed for all that cheap stuff creates a lot of grievances for local communities where it is extracted. If we start from there and then move down the supply chain I am quite sure there is very little true green in their business model. I just think everyone would be better off in this world now and in the future if some big corporations stopped selling out the planets limited resources, OUR common living conditions, as a cheap deal covered up in a seductive design. Why not localize with the same genious designs, and get the local economy boosted while also knowing that the raw materials come from your own reliable back yard...no need to over consume then because the more raw materials needed the bigger the hole in your own yard/forest.


Min ekonomiska ideologi  ligger i lokalisering. Ju lokalare våra handlingar blir, destu mer möjligheter har vi att påverka och se konsekvenserna av hur vi lever och konsumerar. Jag bejakar YIMBY, Yes in my back yard. När skiten från storbolagen släpps på kundernas och ägarnas egna bakgårdar kommer vi att se en förändring i både konsumentbeteenden och kraven på företagens avkastning. Utan lokalisering kan företagen fortsätta sin greenwashing genom olika CSR-aktiviteter och låtsas som om de är guds gåva till de fattiga och utsatta. Men om vi äter, lever, och konsumerar enbart lokala produkter så blir det äntligen en slut på detta råa våld mot moder jord. Det är min humbla opinion.

Jag ser inte en gnutta av intresse från Ikeas sida att lokalisera sig till Ingvar Kamprads bakgård. Inte en gnutta. Däremot ser jag att en etablering av Ikea i denna region delvis ökar på utsläppen då folk börjar köra som galningar till deras överdimensionerade parkering, det tar kål på fixarglädjen då billig scheiss ersätter gamla kvalitetsmöbler som går att reparera eller gediget framställda österbottniska moderna möbler, det utplånar de få möjligheter som vårt lokalsamhälle har att bli en föregångare inom lokaliseringstrenden.

People, don't buy the illusion. Vi kan överleva utan denna möbeljätte.

Och om du vill bli botad från konsumtionens förförelse, kolla in den här videon, om du inte redan gjort det...

Ut genom dörren

Fatta vilken pärs det var att komma till den här punkten. Ironiskt nog var det just för att få ta det lugnt och slappna av som jag utförde denna lilla brandövning. Imorgon hem igen och samma procedur i mottsatt riktning. Snacka galenskap alltså. Och i radion på väg ut till motorvägssnutten hör jag en intervju med en mindfulness-snubbe som talar om att man ska identifiera känslan av stress,  bejaka den för att kunna leva med den. Jo jag tackar,  den är välidentifierad, inrutad mellan fyra väggar: jobba hårt snart hägrar bubbligt i både pool och glas. Skål!

Färggranna bröd

Ikväll i mitt värsta trötthetstöcken fick jag ett infall.

Tänk om jag skulle försöka vidareutveckla Råsmarta Ulrikas rödbetsbröd. Körde iväg till butiken efter jäst (använder annars aldrig jäst) medan ungarna tittade på barnprogrammen, babyn mumsade kokt kålrot från kvällens köttsoppa och hubben diskade bort min middagsröra.

Tio minuter senare satte jag igång. En timme efter det hade barnen tunnbröd till kvällsmål. Färggranna sådana.

Här är receptet (välj själv vilken färg):

2 stora morötter (+ 1 msk rönnbärspulver)/2 mellanstora rödbetor/ca 200 g nässlor eller spenat.
4 dl vatten
1tsk honung
2 tsk salt
2 msk olivolja
50 g jäst
2 msk psyllium
2,5 dl bovetemjöl

Värm hälften av vattnet. Blanda andra hälften med rödbetorna/frysta nässlorna/morötterna i en blender till mos. Blanda det varma vattnet med mosen, salt, honung, och jäst. Tillsätt oljan. Tillsätt psyllium. TIillsätt mjöl. Låt jäsa I minst 20 minuter. Bred ut på bakplåtspapper. Grädda i ugn i 200 grader i 15-20 minuter. Låt svalna på galler med pappret på. Vänd uppochner. Dra bott pappret och klipp i bitar. Njut fräskt eller frys ner.

I morotsbrödet satte jag alltså till av mitt egenhändiga torkade rönnbärspulver och det var det som gav färg och smak. Det blev vinnaren i vår färggranna brödkorg.

Tar det Slow, men med full fart framåt

Hur tar man sig ut ur denna fortkörningsfil? Böter hjälper tydligen inte (dvs extrem trötthet med jämna mellanrum). Min kärlekshistoria med en fullspäckad kalender bara fortsätter.

Jag vill ju så mycket och fast jag säger nej till en hel del program så blir det ändå en himla massa (skoj) kvar på listan. 

Äh, jag vill se mig själv den dagen jag gör absolut noll. Noll, noll, noll. Misstänker att det krävs en hel del jobb för att komma dit... (med att säga nej, mest till mina egna infall...).

Ibland drömmer jag mig tillbaka till de där magiska dagarna med en nyfödd. Då hade jag jobbat bort allt det nödvändiga. Allt annat fick vänta. Då när inget annat än ett litet människoliv fyllde min vardag...Men då var det lätt, för alla förstod att respektera min bubbla. Idag är det jag själv som ska respektera min bubbla - och det går sisådär...nja, inte så himla bra faktiskt, om jag ska vara ärlig.

Men det är ju så skoj att hitta på en massa skoj!

'Dinner is ready!'

Länkade redan igår till den här, men skriver lite mer utförligt nu. Som jag skrev igår (borttaget nu) så verkar det som om Monsanto har en lite legitimitetskris på gång. Kolla in videon här först så ska jag berätta mera efter det.

Alltså, Monsanto har nu hoppat på stakeholder dialog-tåget. De vill prata med dig, just dig, du som ska äta deras mat för att kunna återställa sitt goda anseende bland sina 'stakeholders' (intressenter, de som har något intresse i firman). Nej, de vill inte prata med ortsborna som förgiftas av alla deras kemikalier när sojafälten besprutas nere i söder. Nej, med sådana stakeholders vill de nog helst inte ha något att göra. Det skulle vara för att erbjuda dem en fotbollsplan då kanske, eller en lokal hälsostation, eller en skola för barna i byn. En sån dialog kan de möjligtvis vara intresserade av. En dialog som boostar deras anseende bland andra intressenter och lugnar ner de där radikala ortsborna som annars skulle vara så upprörda över sin försämrade hälsa,...

Men att diskutera miljö-, och hälsokonsekvenserna av besprutningen av deras GMO-grödor är knappast något de vill diskutera. Eller orsakerna till varför så många blivit så sjuka sedan 1996 då GMO introducerades i  USA. De är säkert ett ämne som är svårsmält vid Monstanto-middagsbordet. Nej, ska vi diskutera med Monsanto så är det på deras villkor: mätta världshungern på det mest effektiva sättet som finns; storskaliga lösningar, få (livegna) bönder, mycket gifter, och råvaror på bulk. Det är lösningarna som ingår i Monsantos middagspaket. Varsågod ta för dig, be my guest.

Men om jag inte vill ha sådana lösningar då? Vad vinner jag på att prata med ett företag vars business modell står och faller på sådana värderingar som jag anser vara förkastliga? Inte nånting vinner jag på det. Absolut inte det minsta nytta för min egen del. Så tack, men nej tack, Monsanto. Ni får ha er legitimitetskris helt för er själv. Jag sätter hellre min tid på att stöda bönder som månar om en hållbarare framtid, och om ni hunnit köpa upp dem alla så sätter jag hellre min tid på att odla min egen mat. Så enkelt helt enkelt. Tack men nej tack. Jag står över denna gång. Och även nästa gång. Mitt medgivande får ni inte via någons sorts skenhelig dialog.

Tack för mig.

Ha det gott!

Proppmätt efter veckoslutskursen

Ännu en kurse i socker-, gluten-, och mjölkfritt bakande avklarat. Otroligt hur mycket man hinner med då drygt 10 kvinns kommer ihop sig i ett stort kök., Underbart. Jag är så boostad på energi efter två veckoslut av väldigt lyckade bakkurser. TACK TILL ALLA DELTAGARE! Ni var helt fantastiska!!!