Invasion!

Jag hade först den brilljanta idén att odla rädisor på öppet land i år. Eller ja i odlingslådor täckta med plast i början av våren, sedan utan när det blev för varmt. Det svärmade av vita små kryp där i början av juni. Jag hade så mycket annat för mig just då att jag inte hann med. Sen lärde jag mig att det var något som heter kålmal. Sen åt malen upp ruccolan också.

Jag hade också den brilljanta idén att täckodla med gräsklipp. Det skulle ge fukt åt odlingen och kväve som gödsling till plantorna. Lat som jag är tyckte jag det lät som en vettig kombo, där slapp jag vattnandet och gödslandet i ett! Never again people, never again. Nu har jag världens värsta snigelinvasion. Överallt där gräset låg.... Bläh! Har plockat småsniglar hela midsommarnatten.  Gissa hur roligt det var. Stod där i midsommarkjolen och plockade och plockade.
Märkte inte hur myggorna hade midsommarfest på mina ben. Minst 100 bett per ben. Verkligen vackert alltså.

Fortsatte hela kvällen igår - då fattade jag att skydda mig med ett par gamla trädgårdsbyxor. Och idag stod jag där igen, iklädd jeanskjol. Att hon aldrig lär sig alltså! Myggor och sniglar, precis överallt.

Nu är det inte mördarsniglar eller dessa vedervärdiga hussniglar. Hussniglarna har jag gott om också, men de har hittills hållits mest i blomrabatten. Googlade och tror att det jag har i grönsaksodlingarna handlar om åkersniglar. Men de är mini mini (ännu...). Jag har nu plockat bort så mycket täckgräs som jag kom åt. Slängde allt i en stor soppåse och in i roskisen. Ska ännu plocka i jordgubbslandet imorgon. Sen blir det att strö aska över allt så att de försvinner. Hoppas det inte blir regn nu på några dagar.

Kålen är värst utsatt. De gillar tygligen kål, speciellt då den ligger under en fiberduk (ja för utan fiberduk så kommer ju kålmalen och lägger ägg....) så det blir varm och fuktigt och de kan äta ostört hela dagarna där. Kålrabbi är en favorit. Och Grönkål. Men visst lät de sig smaka på fänkålsplantorna också. Och salladen, och de har ätit upp massor av bönplantor.

Det som stör mig mest är att jag var och strödde ut gräsklipp ovanpå täckodlingen som jag experimenterar med asp-flis på. Alltså va-f*n tänkte jag med? Ingenting givetvis, min hjärna satt fast i forskningen som vanligt... Nu då jag var och grävde bort gräset hittade jag sniglar under flisen som var i storlek av en tumme, svartvita var de. Vet inte om de är en större variant av ängsniglarna, för de fanns det också av. Hittade inget då jag googlade dessa. Har inga bilder heller för jag är så förkrossad över förstörelsen just nu att jag inte ens kommit på tanken att dokumentera med bildbevis.

Jag som varit så lycklig över att vi inte har äckelpäckel mördarsniglar som de har på Åland. Snäcksniglarna har jag kunna leva med och plocka bort lite åt gången av. Men dessa små jäklar, alltså nääeeej! De äter allt och de äter snabbt. Inget för en halvstressad småbarnsmamma som har hjärnan instoppad i forskningsprojekt och matlagning hela tiden.... Hinner inte med.

Nu är jag ju rädd att sniglarna är här för att stanna. Jagblir knappast av med dem så lätt när de nu tagit över. Plötsligt känns det som om kålmalen inte var så värst farlig...den försvinner ju om man bara låter bli att odla kål... men dessa sniglar!! Vik hädan! Ni är inte välkomna hos oss!

Idésprutan spacear ut.

Det är mycket nu. Igen. Suck.

Tänk igår satt jag och talade i telefon med en vän och partner-in-ideas om hur tufft det är att balansera rätt. Det går så himla lätt att trilla dit. Att ta på sig för mycket, att känna att man har något att ge och bara dyka in i nya intressanta grejer, om och om igen. Men tiden räcker ju inte till. Och inte orken heller.

Medan vi talade kom det in ett mess på messenger från en annan idésprutare/förverkligare och ett email från en tredje. Alla, precis alla, talade samma språk: vi måste hitta tillbaka till lugnet, denna hektiska livsstil funkar inte, naturen, vännerna, livet - allt det där måste vi hinna med också.

Det är farligt att vara idéspruta och idéförverkligare. Det kan bränna till riktigt ordentligt. Det gäller att se upp och sätta gränser gentemot sig själv. För även idésprutare behöver ladda batterier.

Hos oss har vi den här sommaren en trotsande två-åring. Hon är ju bara så himla charmig med sitt underbara leende och sina guldlockar men ack så lik sin mor hon är då det gäller att bestämma själv och att gå sin egen väg. Det blir en del kraschar där. Som tur har vi genomlevt detta redan två gånger och vi vet att det är övergående. De två andra charmtrollen har ju också haft sina strider men se hur de artat sig med tiden. Men just nu då jag känner att jag behöver tagga ner vet jag inte riktigt hur jag ska orka med trotset. På något sätt hoppas jag att det löser sig bara jag själv kommer ur ekorrhjulet nu. För jag tror ju faktiskt att trots inte kommer ensamt. Istället är det en trogen vän med vuxenstressen. En indikator. En röd flagga. Orkar man inte med sina egna barn så är det ju något som inte funkar som det ska. Och det är inte barnen, det är ett som är säkert. Så bara att ta spegeln i vacker hand och titta på sanningen i vitögat...


Jag loggar ut snart.  Släpper taget om cyberspacet. Spacear ut. Helt ut. Ingen facebook, ingen email, ingenting som är uppkopplat. Ska bara iväg på en konferens först. Och fixa lite annat viktigt före det...och...och.. och... ja ni vet. Men snart. Lovar.

Företagande som flyter med livets cirklar

Jag vaknade i morse med känslan av en tvångströja hårt snärjd runt min kropp. Det är de senaste dagarnas händelser och möten som fått mig att tänka in nya termer. Med så mycket fokus på marknadsföring och försäljning de senaste dagarna har jag hamnat i en deadlock position. Jag skrev redan om hur jag tycker att det är synd att vår kreativitet ska paketeras in i välfungerande säljbara koncept som kan ge oss ett framgångsrikt företag.

Varför har jag så svårt att acceptera det mest självklara som finns? Flera forskningscentra satsar hårt på att ta fram modeller för hur man ska lyckas nå ut. Hur ska du bli en framgångsrik företagare? Det är en het potatis i dagens värld då lyckan tycks vara gömd i enmansföretagarens backficka. Vill du förverkliga dig själv? Bli företagare. Det är där du kommer att hitta vägen till framgång.

Men då kreativitet och resan genom livet handlar om så mycket mer än så. Lycka går inte att definiera genom en säljspitch. Eller en företagardröm. Lycka och liv är nära sammankopplade och livet i sig går inte att kommersialisera.


Liv ska levas. Det ska cirkulera. Liv är sammanflätade i nätverka av andra livsformer, av livgivande krafter som vatten, luft och materia. Liv kan inte paketeras i fina säljbara produkter. Liv ska levas i cirklar. Det är där kreativiteten föds. Men ändå insisterar vi att vi kan och att vi måste paketera in oss själva i försäljningsstrategier och målgrupper, tänka ur kundens perspektiv för kunden är kung. Liv funkar inte så. Liv flyter samman, inte genom enträgna och arbetsamma försök att uppnå framgång utan genom flytet, livets flyt. Jag vill vara kung över mitt eget liv. På något sätt tycker jag att andra (även kunder) kan se värde i att jag vill ha det så - om det jag gör ger även dem värde så borde de väl rimligtvis vara riktigt nöjda med att låta mig själv vara kung över mig själv? Eller?

Jag kan inte tänka mig ett liv med strategiska målgrupper, strategier och välutvalda nyckelord på en blogg som gör min kreativitet och mitt liv till en försäljningsbar produkt. Det funkar inte så i min värld. Det är flytet som för mig framåt och bakåt i livet. Att jag har en blogg handlar om att ge flytet en chans att frodas.

Jag tänker att företagande kanske eventuellt kan vara en bra grej. Jag är ju trotsallt på en handelhögskola så det måste jag väl ändå våga tro på. Men det finns många olika sätt att ta sig an företagandet. Jag tror på företagande som flyter med livet strömmar, inte emot. Och enda sättat att det fungerar är att företagsidén passar in i livets cirklar.

Hur vet man att det passar in i livets cirklar? För att företagandet i sig är en del av livets vävnad, sammanlänkad med individer och platser, var och herre/kvinna över sin täppa men tillsammans en levande välfungerande helhet. Flytet handlar om att söka efter ömsesidighet och samarbete över gränserna framom konkurrens och gränsdragningar. Det gäller att hitta den där ådran av flyt, helt enkelt. Så enkelt är det! Och ack så svårt ändå....