Var är vår sisu?

Läste just den här artikeln skriver av en svensk aktivist som försöker stoppa bygget av Pyhäjokis kärnkraftverk.

Bygg inget karnkraftverk i Pyhajoki anser Fukushimas borgmästare

Och hur i all sin dar kan det vara så att det är svenskarna som står för motståndet och inte vi själva. Vad är det för fel på oss egentligen?

Än en gång slås jag av tystnaden. Av ointresset bland de finska medborgarna. Framförallt alla ungdomar och dessutom lokalbefolkningen i Pyhäjoki. Varför denna tystnad? I valtider dessutom. Varför bryr sig ingen av de som har mest att förlora? Varför bryr inte jag mig? Varför står vi inte alla uppställda i en mur av protest vid ingången till det här olagliga vägbygget?

Jag har studerat liknande investeringar på annan ort och är mållös över den flagmatiska attityden i mitt eget land mot projekt som kan ha katastrofala konsekvenser inte enbart för miljön utan för individen själv. Har vi haft det för bra, vi unga, födda under den finska industrialiseringens glansperiod? Har vi haft det för bra under vår uppväxt för att känna att vi inte behöver befatta oss med de faror som lurar i de här projekten? Det är ju vår framtid det handlar om. Har vi gått och blivit alldeles för avskärmade från verkligheten då vi inte ställer oss upp emot galenskapen? Och medias roll...var är de stora rubrikerna? Nåväl, man kan ju inte skapa rubriker om det inte finns några stora konflikter. Avsaknaden av konflikter på ställen där de borde finnas får mig på knä. I landet där största delen av min forskning utförts behöver man inte söka länge innan man stöter på de som är på kant med systemet, och regeringens planer på utnyttjande av naturresurser. I varje liten by hotad av olika storinvesteringar finns det beredskap att försvara sina livsvillkor. Det finns organisationer på nationellt plan, folk protesterar på gatorna, folk tar till olagliga metoder. Men inte här nej.

Här gnatar vi på och debaterar saker som hemvårstöd och rätt till dagvård,  Som om våra rättigheter till olika former av välfärdstjänster skulle ha någon som helst betydelse i fall det mest osannolika skulle hända i projekt som detta. Den osannolikhet som absolut inte skulle kunna inträffa, men som redan gjort det inte bara en gång utan två, eller tre, eller kanske till och med flera gånger utan att ha nått ut till allmänheten.

Och debatten om sysselsättning...Jovars, bygge av liknande projekt skapar sysselsättning - men vilken sorts sysselsättning är det vi talar om? Sysselsättning som riskerar sätta spiken i kistan. Sysselsättning som kan förvandla oss till miljöflyktningar. Vart flyr du om katastrofen slår till? Hinner du undan innan det är för sent? Ja, jag vet. Det är obehagliga tankar som man helst inte vill tänka. Kanske det är därför vi är tysta. Kanske det är därför vår sisu gått upp i rök. Känslan av att inte ha något val, att inte kunna göra något, och helst av allt bara blunda.


Tänk att vi klarar av att blunda för så viktiga saker som denna. Tänk att vi inte förmår skapa ett politiskt system som inte riskerar krascha alla våra möjligheter till återskapande av liv. Tänk att vi är så totalt oförmögna att dra nytta av vår sisu i situationer som denna.

Tänk det. Men ensam  orkar jag inte tänka längre än så. Klarar inte av det. Börjar må dåligt av blotta tanken. Stänger istället mina ögon och fantiserar mig bort till en annan värld där människosläkten inte har för fullt upp att ta livet av sig själv och sin planet...Tänk att den världen kunde existera - om vi alla bara vågade tänka tanken - att det är möjligt, och att vi kan, banne mig, vi kan för vi har sisu som burit oss så här långt, varför skulle inte samma pastillask kunna ta oss till den där andra världen med lite mer verklighetsförankring än denna.

Tänk om vi kunde tänka tanken, tänk om vi kunde bygga vår egen hållbarare värld.

Jag lämnar er med den här artikeln, den inspirerade mig till hopp om en ljusare framtid:

Bigger than science, bigger than religion

  +  = sant

Snabba ryck - hur fixa medtagbart näringsrikt mellis på mindre än en halvtimme

Idag var det fotbollseftermiddag hos oss. Någon gång runt klockan ett på eftermiddagen hörde jag hubben säga att ett barn har match klockan halv tre och det andra träning klockan fyra, båda på samma plats. Ungarna var vid det tillfället på sommarstugan där de förtärde en utsökt ekologisk och hemmagjord ärtsoppa i mormors regi. Ärtsoppa är fenomenalt, speciellt då den inte kommer på burk, men någon fotbollsföda är den inte. Vi åt vår egen ärtsoppa i allskönsro tills jag tittade på den sommartidsinställda klockan. 13:15. När sa du att du måste åka iväg för att plocka upp ungarna för fotisen? Frågade jag lugnt min man... om en halv timme var svaret. Nu är det inte länge sedan jag besökte ifrågavarande träningshall och jag insåg snabbt att antingen fixar jag ihop något mellanmål snabbt eller då kommer ungarna att vara så vrålhungriga mellan matchen och träningen att pappa inte pallar trycket... (se de två första bilderna nedan). Fram med matberedare, frysta äppelmoskuber, vitamix och våffeljärn. På med ugnen. 30 minuter senare var ungarnas mellis packat i ett fint litet mattorn. Här recepten:

Bärmuffins

3 nävar mandlar
2 bananer
1 äppel
1 tsk balpulver
4 ägg
Apelsinskal från en eko apelsin
Haln näve gojibär
Halv näve blåbär
Halv näve krusbär

Kör mandlar slätt. Tillsätt allt utom bär. Rör ner bären. Häll upp i muffinsformar. Grädda i 200 g 20 min.

Våfflor
3 dl äppelmos, osockrat
2 dl yammjöl
0,5 dl kokosmjöl
4 ägg
Vaniljpulver.

Kör slätt i matbetedare. Grädda i våffeljärn, penslad med kokosolja.

Voila! Inget crap till mina sportande barn, tack!

Kusten är klar!

Så. Nu är övre våningen fixad. Det tog mig bara två år att få tummen ur rumpan. Men nu då universum svarat på mina önskningar här på bloggen och skickat hit en research assistant (a.k.a. au pair) och fått fason dotterns sovvanor så har jag också hittat motivationen. Tre stora Ikea- påsar med skrot (läs: leksaker) och x antal skräppåsar. Jag ville ju ha en giftfrizon i barnens sovrum då vi flyttade hit men under det senaste året har flyttningströmmen från lekrummet till sovrummet enbart gått i en riktning. Och dammet har följt med som fripassagerare. Inte bra. Så nu då vi blev erbjudna en au pair och jag inte ville ge ifrån mig mitt arbetsrum så såg jag min chans. Meddelade att barnen kommer att få en 'stora syster' men hon behöver deras lekrum, dvs dags att göra av med allt som inte är av vikt. Tre veckor har jag tjatat utan resultat. Så igår och idag var det hårda tag. De fick ta varsin låda med sig till sitt rum plus lego. Allt annat skulle bort. Under rensningspassen (de var flera och jag jobbade ensam) märkte jag att barnen inte alls protesterade då deras ägodelar försvann. Snarare verkade de lättade att jag tog hand om deras problem (ständig röra), ikväll var de överlyckliga över sin nya inredning. Och i hallen, som sett ut som en tillfällig möbeldepå i två år, har vi nu inrett ett nytt lekrum åt dem. Denna gång enbart med ett skåp med spel och en liten lekhörna. Kolla hur bra det blev!

Om wellnessyndromet och hur råda bot på det

Här en ny intressant bok om Wellnessyndromet, och ångesten som kommer på köpet om man inte håller måttet. Den skulle jag gärna stifta bekantskap med, om jag hade tid, just nu är jag ju för upptagen (ironin i det hela...). Själv har jag faktiskt skippat tanken på gym och mindfulness just nu. Insåg att jag blir mer stressad av att jag helt enkelt inte hinner eller orkar (ja, jag orkar faktiskt inte vara mindfull i mina vardagssysslor - det är för många virvelvindar som finns runtom mig för att det projektet ska lyckas) och det måste ju vara skadligt för min  kropp att jag känner stress över något jag inte hinner med än om jag låter livet bära mig och ta dagen som den kommer. Har just tvättat två tvättar, satt på jogurtmaskinen, sytt om ett par byxor åt dottern, talat REKO-visioner i telefon.. Allt medan den yngsta dottern också krävt min uppmärksamhet på diverse platser i huset. När klockan slog 10 åkte dottern ut på sovpass och nu tänkte jag njuta av ett intensivt skrivpass i några timmar.

För mig känns det som om "mindulness" och "hetsträning" är aktiviteter som folk ibland tar till för att fylla upp tomheten de känner inom sig. Att istället ta en paus och fråga sig själv vart vill jag komma, vart är jag på väg, lever jag ett meningsfullt (inte mindfullt, utan just precis meningsfullt) liv kan vara mycket viktigare för det egna välbefinnandet i längden.


Det där om maten som klassmarkör som det står i artikeln det håller jag dock inte med om. Vem som helst kan äta nyttigt. Bara för att man är mindre bemedlad betyder det inte att man inte kan äta riktig mat. Jag kan tycka att det finns en gnutta snobberi i sådana argument gällande maten. Problemet är inte att de fattiga inte har tid ork, eller pengar. Utan problemet är främst omedvetenheten och underliggande matberoenden. Varför är vi så benägna att utveckla beroenden? Det är en fråga värd ett eget blogginlägg men en reflektion som jag jobbar på är att beroende uppkommer då man är tom inombords, då det inte finns mening med livet. Det är lätt att ta till socker och andra droger för att gömma och glömma en känsla av meningslöshet. Tänk dig de gånger du jobbat kreativt med något du älskar att göra - brukar du inte då glömma tid och rum? försvinner inte hela suget efter den där extra shotten socker då du befinner dig i det läget (säger inte kaffe här, för ibland behöver i alla fall jag en kopp kaffe för att komma riktigt igång) - sockret använde jag förr som ångestdämpande medicin, dag ut och dag in, då jag tog bort sockret måste jag också ta tag i det som orsakade min ångest, nämligen tomheten, meningslösheten.

Men nej, mat är inte för mig en fråga om klass utan en fråga om emancipation - om att lära sig förstå vad fel sorts mat ställer till med i kroppen och miljön och hitta alternativ som råder bot på problemen.

Igår fick REKOs initiativtagare Thomas Snellman pris för sitt jobb. Heja, heja! Jag tror nämligen att REKO är en modell som kan komma att revolutionera världen - den tillför mening till matbordet genom att få oss konsumenter och producenter att inse vårt ömsesidiga beroende av varandra.  jag som konsument och bonden som producent, vi är beroende av varann! När vi inser denna elementära koppling mellan oss själva som individer och samhället/naturen vi lever i, ja då skapar vi mening, och det är ett steg i rätt rikting mot mindre hets och mera balans!

Skrämselhickan och det bubblande skrattet

När dammet lagt sig blir allt som hänt så mycket mer påtagligt. Hur skört livet är. Hur allt kan på bara några sekunder förändras från totalt lugn till något helt annat. Det var därför en alldeles speciellt underbar gåva att få 1-årsbilderna just idag av fotografen Nadia Boussir. Så full av liv, så vacker, så sig själv ut i fingerspetsarna. Dottern min - nu vet vi hur mycket vi älskar dig, hela familjen. Och det bästa av allt är att du är dig själv igen! Skrattet som bubblar, fingret som pekar på allt av intresse, vovven som säger houhou...

På bloggen brukar jag inte låta mina barn vara huvudpersoner. Men idag gör jag ett undantag. För just idag känns det som om hennes skratt är det allra viktigaste på vår jord, roten till vårt goda liv.

 

 

Obeskrivligt trött

Det är jag just nu. Och ensam med barnen. Och mina reserver är slut. Kaputt. Måste få sova men liten blir sjuk då vi försöker hjälpa henne och mig till bättre sömn. Rådvill.

Då tacksamheten gör sig påmind

Idag ser jag igen ut över stadsfjärden. Påfrusen. Precis som för ett år sedan. Jag känner de mjuka händerna mot min hud, en underbar gåva, ett liv, en välsignelse i dess sanna betydelse. Hur lätt saker kunde ha sett annorlunda ut. Men nu sitter jag här igen och känner tacksamheten falla över mig.

Älskar livet. Älskar den lilla. Älskar allt.

Tack.

Det fina med en förening

Jag drog mig inför dagens möte. Årsmöte. Att vara ordförande för en nykomling då man har noll erfarenhet från föreningsverksamhet är inte helt en dans på rosor. Speciellt då tiden alltid är knapp.  Så jag försökte ju förstås skyffla över ordförandeskapet på någon annan detta år. Men nej. Alla har lika brått...så inför mötet hade vi redan kommit överens om att i år skär vi ner på verksamheten. Inget extra för ingen har ju ändå tid....

Ändå, någonstans halvvägs genom mötet sitter hela gänget och slänger en massa idėer om alla fantastiska saker som vi ju absolut ska fixa i år. Danska bönder, finska kemikalieexperter, lokala förmågor, restaurangdagar, smakupplevelser etc etc etc. Let's face it. Vi brinner för det här och då vi möts infinner sig alltid en alldeles otrolig känsla: ja men ja! Nämen jå, det måste vi ju göra!!! Sen gör vi det. Fast vi egentligen inte har tid eller vet ett skvatt om vad vi håller på med. Ändå lyckas vi med en hel del. Och det känns så bra. Så upplyftande.

Så vad gör det att vi aldrig har tid, eller  att vi missade ifjol att en förening ju ska ha en revisor (!), eller att budgeten skrivs under samma möte där den ska godkännas. På något sätt ordnar det sig ändå. Och det känns bara så bra. Att inte vara ensam. Att veta att det finns andra som bryr sig om ren mat och ett hållbart jordbruk.

Tacksam över att vårt gäng hittat varann. Så nu blir det än ett fartfyllt år i matens tecken här på slätten. Skoj, skoj, skoj!

Om du bor i närheten och känner samma låga inom dig, ta då kontakt. Andra matgalningar är alltid välkomna. Hos oss är ingen som bryr sig om mat udda! :)

Hemgjord glutenfri lakrits

Någon annan än jag som tycker att det aldrig är fel med en bit laku? Ja förutom glutenet då. Big fat problem. Och sockret. Och tillsatsämnena. Det är därför det sällan blir någon lakrits för mig mer. För mycket fel i själva produkten trots att jag älskar smaken. Ännu värre var det då jag var gravid, det enda jag suktat efter under alla mina tre graviditeter: lakrits. Som tur fanns det inte mycket glutenfri lakrits i den här stan ännu för 1,5 år sedan. Annars skulle hag nog fått en smärre sockershock och högt blodtryck...

Men nu. Nu kan jag göra egen. Och på insta fick jag redan förfrågan om receptet så jag tar och plitar ner det medan jag kommer ihåg. Morgondagens lördagsgodis hos oss.

RÅLAKRITS

200 g dadlar
1 dl mandel
0,75 dl kokosmjöl
2 msk kokosolja
2-3 msk lakritspulver
1 msk vatten.

Kör allt utom vattnet till en slät deg i mixern. Tillsätt vattnet och kör på en stund till. Rulla till bollar eller avlånga stångar. Kan stå i kylskåp en stund eller avnjutas som sådana.

Känner mig som Scarlett O'Hara

Jag har fått nog. Redan tidigare hade jag fått nog av alla trender och märkeshysteri i småbarnskläder som ungarna antingen knappt hinner ha på sig innan de vuxit ur dem eller har sönder första veckan under intensiv knäputs av diverse dagisgolv. Hade också fått nog av gifterna som det sägs finnas i barnkläder. I veckan lade jag också ut en artikel på min facebook-sida som pekade på de digra konsekvenserna som de senaste årtiondenas fast fashion haft på vår värld, i form av enorma mängder gifter i naturen och slavliknaförhållanden för sömmerskorna. Urkh. Vill inte vara delaktig i den rumban. Så för två-tre år sedan fattade jag beslutet att alltid köpa begagnat först och enbart i absolut nödfall handla nytt. Det har fungerat ganska bra även om det betytt att kläderna varit mer slitna från början och ibland lite omaka (bryr mig inte längre om dagisoutfitten, its not a fashion show). Trots det har jag nästan alltid köpt nya jeans välmedveten om de gömda slavarna i sömmarna, men vad gör man då det sällan finns hela begagnade pojkbyxor på loppisarna? Nåja men nu är det dags att ta ett steg närmare en ännu hållbarare klädesstrategi, nämligen: sy själv av begagnade vuxenkläder. Den här världen är full av prima kläder som ingen länge vill ha. Vi drunknar i dem. De shippas över till utvecklingsländer så att den lokala ortsbefolkningen där ska få drukna i dem.... men på riktigt, varför inte göra något vettigt av denna resurs? Ännu hittar man högkvalitativa tyger för bara några euro på loppisar. Om några år är det slut på det då dagens utbut ska prokas ut på lopptorgen (det jag mest fått nog av är nämligen den undermåliga kvalitet som de flesta nya kläder har då det gäller tygval, vill folk faktiskt klä sig i oljederivat från topp till tå?). Så jag börjar försiktigt med några testplagg för att dels lära mig hantera mammas gamla overlock och dels förstå hur stora plaggen blir. Här mina första två alster till yngsta som börjar ha det knappt på byxfronten. De rosa är sydda av en gammal plyschgardin - därav liknelsen med Scarlett som sydde balklänning av plyschgardin mitt i inbördeskriget. Jeansen är tillklippta av hubbens avlagda jeans som hade stort hål i grenen - och visst får det mig att undra om han polerar golven med baken medan sonen använder knäna... Imorgon vet vi om de här modellerna ryms på blöjrumpan. Snygga blev de i alla fall, om jag får säga själv.

Stay tuned för mer uppdateringar gällande min nya Slow Fashion studio. Flera projekt på kommande...

Klimatsmart skolmat

Igår hade jag äran att få delta i ett seminarium om skolmaten som ordnades här i stan. Väldigt tacksam över att ha blivit inbjuden så jag vill inte klanka ner på varken arrangörerna eller de som höll föredragen. I stort tyckte jag om vad jag såg, och engagemanget i att förbättra skolmaten verkar ju vara stort här i min egen stad så det gjorde mig väldigt varm om hjärtat. Ja men ja! Underbart! Det handlade väl egentligen om hur den offentliga bespisningen kan öka andelen lokal mat i de offentliga upphandlingarna. Det är nämligen inte så lätt som att övertala politikerna att det här är bra business för kommunen och sillä siisti. Nej, det finns ju EU-regelverk för hur offentliga upphandlingar ska skötas så att de inte stör den fria handeln, den fria konkurrensen. Så om man vill gynna det lokala så måste upphandlingarna ske på ett sätt som inte stör konkurensen i Europa. Polskt svin och svin från grannkommunen ska ha lika rätt till marknaden. Det är ju en av EU:s grundteser, det här med fri marknad (och fri rörlighet av små och stora griseknoddar - 'godset'). Föredragarna kom med mycket interssant information från olika kommuner runtom i landet hur man lyckats ta även små finska aktörer i beaktande i upphandlingarna. Jag var minst sagt imponerad hur mycket som är på gång just nu. Överallt jobbar man på att göra skolmaten smartare, minska svinnet, öka lokala andelen, använda smartfisk och restprodukter, använda naturens skatter så som nässlor etc. Heja heja! Vad bra!

Då jag frågade om det finns ett lika stort drive för "luomu", dvs ekologiskt, som för närproducerat så var svaret mer tveksamt. Det var inte heller någon överraskning för mig, jag vet ju att luomu ännu inte anses vara "the way to go" och att de kritiska rösterna mot ekologiskt jordbruk fortfarande har mer legitimitet i den offentliga samhällsdebatten än vad det som anses vara alldeles för dyrt och ineffektivt, det ekologiska alternativet. Ändå kunde jag inte låta bli att förundra mig. Så här sitter vi och diskuterar hur vi ska få upp andelen närproducerad mat i skolmaten, men på samma gång är man villig att låta skolmaten stå för en ökad s.k. "toxic load" i närmiljön. Den kemiska bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel som används på konventionellt jordbruk sprids ju i skolornas närmiljö, strös ut på marker, och sprids i luften, i vattendragen, ja överallt där vi rör oss. Men så långt har man alltså inte ännu kommit i tankesättet. Och jag antar att om utgångspunkten är att det finska jordbruket är det renaste i hela världen som använder minimalt av både bekämpningsmedel och oorganiskt gödsel, ett mantra som upprepades flera gånger under eftermiddagen, ja då är det ju inte vettigt att ens fundera på alternativ som ur ett helhetsperspektiv kunde vara ännu bättre. Statistiken som de lyfte fram gällande rester av bekämpningsmedel i vissa grönsaker i Finland jämförelse med kontinentala Europa lät ju verkligen övertygande. Jag kan inte bestrida den statistiken utan är väl mest tacksam för egen del att vårt land ligger på efterkälken i hur mycket gifter som historiskt använts på våra grödor. Men på samma gång, är inte potatisen bland det mest besprutade i vårt land? En stilla undrar som gror i mig - hur rent är det konventionella över lag - kan jag lita på allt detta?

Jag blevockså väldigt överraskad över hur långt man gått för att räkna ut koldioxidutsläppen för varje enskild matingrediens. Det går alltså att presentera koldioxidavtrycket för exakt allt i skolmaten, kött, mjölk, ris, potatis, grönsaker, ost, etc. Med sådana kalkyler kan man ganska lätt styra vilken sorts mat som anses vara bäst i offentliga bespisningen (förutom då de offentliga näringsrekommendationerna som fungerar som den allsmäktige grundlagen då man planerar måltiderna, går inte att ifårgasätta, försök inte ens, lönlöst). Bland annat hade faktiskt sojakross smugit sig in i makaronilådan på en ort för att kompenserar proteinhalten, på så sätt kunde man dra ner må köttet (vilket tydligen är en av de viktigaste åtgärderna för klimatsmart skolmat). Jag satt där på bänken alldeles förstummad. Hur kan världen vara så blind frågade jag mig. Hur kan man utöva sådan blindbocksstyrning genom klimatavtrycksberäkningar som leder till både land grabbing, crowding out av lokala småbönder, klimatförändringar, landerosion på annan ort. Om vi följer sådana beräkningar helt blint ser vi till att förstöra för andra. I ett nafs försvinneer brassarnas/argentinarnas/uruguayanernas möjlighet till lokal och klimatsmart skolmat. För sojan äter bokstavligen upp deras odlingsbara jord. Plus att sojan är omstridd då det gäller hälsoeffekterna. Jag frågade om detta och fick svaret att uträkningen var något år gammal, de har nu ersatt sojan med finska bönsorter istället, för att göra den mer lokal. Bra så. Bra att sojan skadeverkningar tas med i beaktande. Men egentligen, vad hjälper det att ta bort sojan ur själva maten då den ändå finns där, som foder till den odlade laxen/forellen, till hönorna, till grisarna, till nötkreaturen. Sojan är överallt, och ibland också genmanipulerad. Klimatindexet ser bara på koldioxidutsläpp för enskild produkt, den tar inte sådan som fodrets transportsträcka eller negativa sidoeffekter på miljön (inklusive människans hälsan) i beaktande. Jag anser att de här beräkningarna är himla bra för att få igång diskussionen om lokalproducerat - en diskussion som jag helhjärtat understöder och ser som nödvändig, ja t.o.m. akut. Men utan en djupare diskussion om den nuvarande modellen på jordbruket, utan en diskussion om hur man skapa nya sorters jordbruksprojekt som kanske fokuserar på ännu hållbarare metoder så anser jag att hela logiken blir lite haltande. Jo jag vet. Det låter radikalt. Men jag är ok med att man kallar mig radikal, jag kan ta det - för jag lever i vetskapen om att om vi, dvs mänskligheten i stort, inte snart lyckas vända skutan mot något som är mer i balans med naturen så tröttnar hon på oss. Alltså moder jord. Egentligen har hon ju tröttnat på oss för länge sen och motarbetar oss redan med sjunkande fertilitetssiffror och ökad sjukdomsstatistik (som vi tillsvidare delvis fixat med medicinska innovationer, men även där börjar problemen bli allt mer evidenta). Moder jord har gett oss tilläggs tid, just för att hitta tillbaka till balansen, inte genom att gasa på med bindkaveln på och skapa ännu mer problem.

Och då kommer vi till min sista punkt. Det här med riset. Det är en klimatbov. Enligt beräkningarna. Ock det kan jag tänka mig att det är, plus att vi ju just fått veta att det är en arseniktjuv. Suger upp all arsenik den kan hitta i vattnet och jorden där den odlas och dumpar den sedan i oskyldiga konsumenter. Icke bra. Så jag kan ju tycka att det är ok att inte ha så mycket ris på matsedeln i skolorna. Men... Nu vill man då istället öka andelen lokala sädeslag som ersättande produkt i maten. Dvs det blir mer korngryn i skolmaten i stället för ris framöver. Även vete, havre och råg fanns med. Jag tycker ju också att det egentligen låter helt vettigt. Bra att sädesslagen som odlas på våra breddgrader kan ätas upp som "rissubsitut" i skolorna. Om det då inte var för det här med ökad glutenkänslighet både bland barn och vuxna. Jag blev nämligen väldigt orolig att ökad andel av lokala sädesslag kan ha digra konsekvenser för barnens hälsa. Den senaste forskningen tyder på att det finns en koppling mellan glutenkänslighet och en rad kroniska sjukdomar, och att glutenkänsligheten i stort håller på att öka. För den som misstror mina antaganden här   och helst vill ha vetenskapliga bevis (vet ju att jag har ett par sådana återkommande läsare på min blogg som brukar utrycka en mildare frustration över att mina antaganden inte följer det som den vetenskap som presenteras i media), så finns det gott om studier att gotta sig i. Be my guest, kolla in studier gjorda på:IBS, fibrimyalgi, hudproblem (dermatit), MS, neurologiska sjukdomar, depression, mer neurologiska, Typ 1 diabetes,  autism, ndometrios, insulinresistens.

Vid det här laget när det här med inhemska sädesslag presenterades hade jag tänkt vara tyst. Jag hade redan under seminariet varit den som mest hållit låda och ställt kontinuerligt frågor om saker som jag ville ha svar på. Alla andra deltagare, ca 70 till antalet, hade inte yttrat sig nämnvärt. Så jag själv kände att jag gjort mitt. Men min ackumulerade kunskap om glutenets faror fick mig ändå att ställa en sista fråga om just detta. Svaret? Att man följer statens näringsrekommendationer och den forskning som ligger till grund för de rekommedationerna. Så trots att det finns ökad vetenskaplig grund som tyder på att glutenet har koppling till en rad olika sjukdomstillstånd så kommer inte Finlands barn i form av skolmaten att få ta del av den vetenskapliga kunskapen i den mat de seraveras. I alla fall inte så länge de som gör upp näringsrekommendationerna i vårt land väljer att ignorera forskningen som tyder på detta. Nej istället för att (som i fallet med sojan ovan) utöva försiktighetsprincipen så gasar man på som om man inte hade något som helst ansvar, och de som är vill föra fram en önskan om att de aktuell forksning med i beaktande läggs i samma kategori som "oseriösa" läkare (tänker inte befläcka den personens rykte ännu mer med att lägga ut vilket namn som nämndes här) , vars egentliga budskap man aldrig ens bemödat sig om att lyssna på i sin helhet. 

Jag var minst sagt nedstämd igår kväll efter att ha ställt den här enligt mig väldigt legitima frågan om glutenet. Men tyvärr. Trots vetenskapliga bevis så går det inte alltid att ändra på vad som uppfattas som hälsosamt, i alla fall inte på kort sikt.

Men nu hörni, nu händer det saker IMBY IRL. In my back yard, in real life, blev solljuset plötsligt väldigt väldigt konstigt, som taget ur en Mel Gibson film...It's a sign! Ska sluta skriva dumheter och fokusera på vad som ska bli gjort. Ha det gott!

Sockerfri, mjölkfri, och glutenfri födelsedagstårta

Efter mitt inlägg med den sockerfria, mjölkfria och glutenfria tårtan på 1-årskalaset har receptet efterfrågats. Jag kommer att fortsättningsvis utveckla kakbottnen för jag tycker att den ännu är för "tung" i smaken. Men den fungerar, och med lite mindre kaka och mer fyllning kan den bli riktigt fin.

Kakbottnen är tagen ur Ulrika Hoffers bok Smarta sötsaker, päronkakan. Jag har ersatt bovetemjölet med glutenfritt havremjöl men som sagt, ska försöka men andra lösningar för att göra den ännu fluffigare och godare i framtiden. De andra ingredienserna har jag modifierat att passa dubbel sats (den på bilden är gjord på tre satser men det blev för mycket kaka, så 2 borde räcka bra om man har ca 10-15 gäster). Varsågoda här kommer receptet:

Kakbotten
2 dl bovete/ glutenfritt havremjöl
6 dl mandelmjöl
2 tsk vaniljpulver
1 tsk bakpulver
4 skalade och rivna päron (på minsta på rivjärnet så att de blir till mos)
5 ägg
juicen från en hel lime (eller halv citon och rivet citronskal om citronen är ekologisk)
kokosolja + kokosmjöl till formen

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt päron och äggulor. Vispa äggvitorna vita och vänd ner i smeten. Grädda i 180 grader i ca 40 minuter i kakform smörjd med kokosolja och panerad med lite kokosmjöl. Kolla att kakan är genomgräddad innan uppstjälpning.

Rosa krämig glasyr 
2-3 dl cashew nötter (blörlagda i minst 4 h föra)
2-3 msk stelnad kokosmjölk (låt stå y kylskåp och ta av den stelande delen i burken)
2 nävar frysta jordgubbar
en liten klyfta rå rödbeta eller 2  msk rödbetsjuice
5-10 frysta mangokuber
pressad saft från en hel lime (alternativt citronskal och lite citronsaft)
eventuellt 1-2 tsk vaniljpulver

Kör i mixer alla ingredienserna tills slät. Smaka och och sätt till av de olika ingredienserna enligt behov. Mera cashew  ger mera gräddig konsistens om smeten är för lös men det går också att llåta den stå och stelna i kylskåpet en stund innan man breder på den kalla kakbottnen.

Gul krämig glasyr
2-3 dl cashew nötter (blötlagda)
2 msk kokosmjölk, den stelnade delen
1, 5 citroner (saften och skal från en halv citron)
10-15 mangobitar
0, 5 tsk gurkmeja (var försiktig så att den inte ger smak, bara färg!)

kör i mixer alla ingredienser tills smeten är slät - smaka av och tillsätt av de olika ingredienserna vid behov. Cashew för mer konsistens, citron för mer smak, mango för mer sötma, gurkmeja för mer färg. Ställ i kylen innan du använder glasyren till att dekorera.

Skär upp kakan i två eller tre delar och fyll den med bananskivor och lite cashewgrädde ovan (alernativt avocado/äppelmos/jordgubbsblandning om man inte vill ha i så mycket cashew som kan vara problematiskt för känsliga magar). Dekorera/spritsa med de rosa och gula glasyrerna. Låt stå i kallt innan servering.

Vattenmelonsparty

På riktiga dagen karvade jag till en vattenmelonkaka. Familjen stornjöt och lillan mumsade i sig allt hon orkade efter att redan ha fyllt magen med lever och potismos till middag. Nu sover hjältinnan sött i egen säng (!) med sin virkade docka Lisa. Imorgon börjar livet med en 'toddler' i huset. Najs.

Rekommenderar annars den här sortens lösning till alla som funderar på vad man kan ha som kaka åt en ett-åring. Använde papaya och mango och en hjärtformad minipepparkaksform till att dekorera. Kiwi och ekovindruvor skulle också ha varit fint. Eller mer frysta bär att ackompanjera blåbären med. Kan inte misslyckas om man vill behaga en ett-åring....men på ett fem-årskalas kan det slå fel med en sådan kaka. Yes, been there also och den gången räddade vi kalasfeelisen med vattenballongslekar ute på gården. Tur var väl det...

Receptet på den andra kakan på kommande bara jag sitter vid datorn igen. Sorry the delay men fullt upp just nu.

Ha det gott!

Ännu ett sockerfritt kalas

Så här såg det ut hos oss tidigare idag. Sockerfritt, glutenfritt, mjölkfritt. Och en kaka som också 1-åringen kunde äta. Full av nyttigheter men ändå god (om jag själv får säga).

Riktigt lyckat kalas. Lycksalig mor. Tänk ett år! Stort!

Alternativen till margarin, vilka är de?

Efter gårdagens inlägg fick jag frågan: vilka är alternativen då?


Ja, vilka är alternativen till margarin? En högst relevant fråga som bör få ett svar. I kommentarsfältet under artikeln i The Guardian där jag medverkade finns det flera som tar upp just precis den här problematiken. Alternativen till palmolja är värre än palmoljan själv, raps eller andra fettrikagrödor växer inte lika snabbt och de tar upp mer odlingsareal än palmolja. Därför är det många som anser att det ändå är ok med palmolja, för den gör minst skada (och på ett område som är långt från deras egen bakgård, bör påpekas).

Jag accepterar inte det tankesättet. Jag accepterar inte heller att raps/ryps skulle vara en lösning för oss här i Norden för att det är en olja som går att odla lokalt. Det kan ju tänkas vara förvånande med tanke på att jag förespråkar lokalt hållbara lösningar. Men alla växtoljor är nya påfund. De har inte funnit mer än den tid som man industriellt kunna pressa ut oljan ur växterna. De flesta har en för hög andel omega6 i förhållande till omega3, vilket gör att de kan vara inflammatoriska. Kallpressade är alltid bättre men fettsyrekompositionen är problematisk om vi ska försöka uppnå optimal långsiktig hälsa, de säger många oberoende förståsigpåare inom ämnen. Och det att rypsodlingar är en del av problemet med utdöende bin gör inte saken alls något mycket bättre. 

En kommentar på min Facebook-sida var att även smör kan anses ineffektivt eftersom det måste först gå genom kon, sedan en process till innan det blir smör. Och egentligen stämmer väl det också - att i den form som mjölkkossor sköts på många gårdar idag uppfyller inte kriterier över hållbarhet. Den personen ansåg att vi borde få i oss vårt fett genom den hela mat (whole food) som vi äter, genom att öka andel avokado, nötter, frön i vår föda. Egentligen håller jag med i det resonemanget, för jag anser att vi borde klara oss på mindre smörgåsar och äta mer äkta mat. Då faller det störa behovet av gul bredbar smörja bort naturligt. Kroppen behöver fett, och för länge sen, innan människan blev bunden till sina grödor, innehöll vår föda också en hel del fett från djurriket, och växtriket. Då fick människan i sig fett i form av nötter och frön, och i delar av de jagade djuren som åts upp (man var ju inte så galen som vi är idag att man slängde bort stora delar av ett djur som kanske tagit timtals att fånga in). 

Men något jagarsamhälle förespråkar jag inte, och jag vill ju tro att människokroppen och våra gener utvecklats och anpassats genom de tusentals år av jordbruk och djurhushållning. Jag tror ju på ett hållbart jordbruk (kolla länken, ytterst intressant för den som vill jobba för en hållbarare värld!). Så jag återkommer till smöret. Jag tror faktiskt att boskap är  lösningen till hur vi ska kunna återställa jordens levnadsvillkor i framtiden. JAaär ingen vän av storskalig konsumtion av mjölk, det må jag säga, efter att ha sett vilka problem den ställt till med hemma hos oss och välmedveten om de negativa sidorna av intensivt utnyttjande av kossor för att vi ska ha den vita drycken på vårt bord (och överallt annanstans i vår mat). Men smör (eller klarnat smör/ghee om man har problem med mjölkprotein) är inte att underskattas, smör kan vara en biprodukt av en process där koldioxiden som vi förtillfället har i luften får komma ner i jorden igen där den hör hemma. Den processen heter: Gräsbetande kor.

Jag tror starkt på att vi inte kan återställa våra levnadsvillkor på den här jorden utan gräsbetande kor. Geoengineering i all ära, men det är lösningar vi behöver, inte mera problem just nu. Jag tror nämligen att kossor blivit utpekade till vår planets svarta får (metanpruppar, förstörande av biosfären, ökenutrbredning etc) helt i onödan. Som Allan Savory säger i TedTalken nedan så bygger även kossornas dåliga rykte som orsaken till desertifiering på en myt:  “What we had failed to understand was that these areas developed with huge numbers of grazing animals. Movement kept them from overgrazing.” och han fortsätter: “The only option left is to use livestock on the move to mimic the ancient herds.” Det här kallas för "holistic grazing” och det kan hålla mer växter levande, binda mer näring till jorden, skapa jord som kan binda vatten istället för att låta den dunsta. Det viktigaste med "holistic grazing" tror jag är att naturlig näring (koskit) i rätt mängd återförs till näringsfattig jord. Grejen är att det inte får vara för intensivt, eller på för litet område, då försvinner balansen.

Så smör är inte alls en dum idé. Men det är hur jordbruket är uppbyggt som måste förändras (efter att kossorna tillfört näring på ett område går det ju bra att odla något som kräver mycket näring där en tid). Det är enda lösningen, där helheten står i fokus.

Tills den dag då vi lyckas genom politisk väg, eller enskilda individers insikt, göra de omställningar som krävs för den här sortens jordbruk så  tycker jag att det är riktigt okej att understöda våra egan mjölkbönder. The next best thing. För de alternativ som jag vill ha finns inte just nu. Hur många gräsbetande kor på våra breddgrader har ni sett under de seanste 10 åren? Jag har hålit utkik, och kan säga att de är svåra att hitta om man inte råkar veta var man ska söka. Helst skulle man ju då köpa mjölken direkt från bonden, separera grädden och kärna smör. Men det är överkurs, så riktigt smör från butik är i alla fall bättre än margarin. Det är mitt alternativ just nu. Och den dag det finns "smör från gräsbetande kor" på butikshyllan eller i min REKO-ring så kan ni räkna med att jag står först i kön.

Här kan ni se Allan Savorys TedTalk:

Svar: I can't believe its not butter, dvs margarin

Ja svaret på gårdagens fråga i "gissa produkten"-tävlingen var givetvis: Margarin. Denna mirakelprodukt som ska rädda hela mänskligheten från åderförkalkningar och kolavippen från hjärtinfarkter. Så har man trott. Med fokus på trott. Men det som börjar gå upp för en stor del av mänskligheten nu (med undantag av vårt lands hälsoexperter och nyhetsförmedlare), med ett aningen förhöjt medeltal i både BMI (body mass index) och insulinproduktion, är att det hela var en av de hittills längst varande och mest framgångsrika marknadsföringskampanjer som den moderna människan fått beskåda. Jess, en bluff, en myt, ett misslyckat experiment, rent ut sagt en total katastrof som saknar motstycke i mänsklighetens histora.

Låt mig nu precisera några av problemen med de ingredienser som jag rabblade upp i gårdagens inledande inlägg:

Palmolja

Palmolja har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i den här gissa produkten-serien som då handlade om babygröt. Den ödelägger. Detta för att man tuttar på regnskogar - eller skövlar dem rätt och slätt  för att kunna plantera palmer för plamolja. Inte nog med att röken sprider sig långa vägar och påverkar oskyldigas hälsa i form av olika andningsjukdomar, men det är förödande för både naturen, utrotningshotade arter, och för lokalbefolkningar som ska leva med eländet. Men certifierad palmolja då, är det inte bättre. Kort svar: Nej. Långt svart: nej, för att problemet med certifieringssystem som t.ex. RSPO (responsibly sourced palm oil) som byggts upp för att legitimera den här typen av storskalig förödande monokultur är just precis det: de har byggts upp för att legitimera användningen. De förkastar aldrig själva modellen, utan försöker på olika sätt dämpa de skadliga effekterna av systemet, eller få det att verka som om det finns modeller som är mindre skadliga och således bättre än de som inte är det. Ni kan läsa mer om legitimitetsproblemen som just RSPO har här (dokumenterat av en journalist som jag vet att gör ett bra jobb med att researcha). Så den som känner att den inte vill vara oskyldigt delaktig i andra befolkningars lidande kan göra klokt i att helt och hållet bojkotta allt vad palmolja heter. Som ju jag då gör, vilket ni kanske såg i länken til The Guardian igår. 

Emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, solroslecitin) E471 E476, E472: 

Missade ni förstasides nyheten om dess pga av intensivt rännande ner för snöbeklädda berg i februari? Låt mig då ta och plita ner några sammanfattande ord om detta med emulgeringsmedel. Enligt inledande ingress till Aftonbladet: har forskare kommit fram till att emulgeringsmedel kan" orsaka kroniska inflammationer i tarmen och metabolt syndrom" (Aftonbladet, 25.02.2015). Okej, nu är kanske kvällspressen inte den bästa källan till information vad gäller just mat och hälsa. De har tidigare även basunerat ut antaganden som helt saknat vetenskaplig grund (margarinhypotesen  för att nu nämna det närmast exemplet vi kan ta till). På Äkta Varas hemsida, som är en bra källa om man vill kolla upp hur tillsatsämnen framställs, kan vi läsa att just de emulgerinsmedel som nämns på margarinförpackningarna, (tar  E471 som ett exempel men det gäller även E472c och E476):  "framställs av fetter och oljor eller av glycerol (E 422) och fettsyror (E 570). Både fetter och fettsyror kan komma från djur, t.ex. gris." Djur och gris! Går inte hela margarinhypotesen ut på att att människan absolut SKA undvika animaliska fetter - hallåååå, vi får i oss dem ändå, men i aningen mer processat format då vi förtär margarin. Genialiskt, matindustrin slutar aldrig att överraska i sin finurliga marknadsföring av billigt skit. I kommentarern på det här tillsatsämnet läser jag att den även kan framställas av soja eller majs. Nå det hjälper knappast till att göra emulgeringsmedel mer nyttigt utan snarare skulle det kunna vara en förklaring varför tarmar tar stryk av detta - för soja och majs är de grödor som besprutas mest i hela världen med glyfosater, som visat sig vara väldans problematiska för just precis tarmarna att klara av utan att ta skada. Enligt kommentarerna på Äkta Vara lär E471 också få många träffar på som "carcinogen" hemma hos herr Google. Kolla upp det om ni vill, jag övergår till nästa ingrediens.

Konserveringsmedel: Citronsyra 

Citronsyra används för att motverka härskning. Den används alltså för att förlänga en varas "shelf-life", tiden på butikshyllan och i ditt kylskåp. Någon annan uppenbar funktion har den inte. Men det make sense, från ett business perspektiv. Och för all del, ska vi ha ner statistiken på matsvinn så borde väl den också hjälpa till att minska på avfallet då vi har mer tid att konsumera produkten i fråga. Så det är väl bra. Men gällande hälsan står citronsyran på bräcklig grund. Nu står det faktiskt inte att den här citronsyran skulle vara E330 som är den som fått mycket kritik för att vara framställd av att melass eller glukos jästs med hjälp av mögelsvampar och som kan ge symptom på allergier/täppt näsa (pollenallergi/hösnuva) för den känslige, men det går inte att utesluta att en sådan process finns med i den här ingredienser. Dessutom kan den innehålla spår av bensen och svartmögel också, enligt matfuskets avslöjanden. Jag har nämligen svårt att tro att man skulle sätta några extra cent på äkta citronsyra, vi talar ju ändå om en bulkvara i butikshyllorna som idag dessutom utsätts för mycket priskrig från sin konkurrent, äkta varan smör. 

Jag är ingen Mats-Eric Nilsson. Vill ni veta mera om döden i grytan och äkta vara och allt sånt så föreslår jag att ni kollar in hans websida eller läser någon av hans fyra böcker. Ögonöppnande information för den som inte ännu stiftat bekanskap med "the boring side of the package" som det står på havremjölksförpackningarna. Kan garantera, det är aldrig långtråkigt att läsa innehållsförteckningar, det och det där med att snegla i andras butikskärror är sporter som jag stundvis unnar mig själv då jag ändå måste köpa mat i riktiga matbutiker ibland.

Men det jag ville säga med det här var att oberoende vilket margarinmärke som man väljer så kommer alltid palmoljan och en liten bit förlorad regnskog och död tiger med hem i matkassen. Det att dagis och skolor understöder den här sortens industrier är allt annat än socialt acceptabelt. Om vi inte kan diskutera bluffen i den här hälsomyten i vårt land, pga förblindade experter och passiva journalister som inte gör sitt jobb, så måste vi väl ändå kunna diskutera varför Finlands skattebetalande befolkning tvingas till att understöda en så fruktansvärd industri som palmoljan. Och detta medan våra egna mjölkbönder står på knä pga bristande lönsamhet eftr Rysslandsbojkott. Är detta vettigt? Och alla de där andra tillsatserna som vi får med på köpet, som förvärrar vår statsbudget ännu mer om det är så att emulgeringsmedel skadar tarmar och orsakar cancer, eller om citronsyra verkligen leder till mögelkänslighet hos de mest känsliga. Hallå - det är riskdagsval om en månad. Är det någon av riksdagskandidaterna som bryr sig det minsta om sådana här små bagateller? Så hopi, hopi, kunde vi nu få ett slut på den här bluffen genom att sluta subventionera palmoljeindustrin och vår egen sjukvård genom att ha margarin som bredbart på skolornas och daghemmens knäckisar? Aj nej, glömde, det finns ju sådant som "valkampanj", "valfinansiering". På margarinburkarna nedan är Unilever ett ofta förekommande märke. Jag under hur ofta samma namn förekommer som valfinansiär hos de uppställda kandidaterna? Kunde vara ett tema för nästa blogginlägg. 

Ha det gott!

Produkt 1:

 

Produkt 2:

 

Produkt 3:

 

Produkt 4:

 

Produkt 5:

 

Gissa produkten

Idag blir det en gissning om en produkt som relaterar till artikeln i The Guardian som jag råkade medverka i med följande bildbevis (fotograf Nadia Boussir):



En annan gång ska jag berätta hur det kommer sig att lilla jag kom mig dit men nu ska vi leka gissningslek igen. Observera att produkten ni ska gissa er fram till har inget att göra med maten på tallriken ovan utan det är själva innehållet på ingredienslistorna som har att göra med artikeln.

Jag har dessutom valt ett brett urval av produktsortimentet just för att ni ska ha större chans att gissa rätt. För den kunnige gäller det alltså att inte enbart gissa vilken sorts produkt det handlar om utan tippa gärna också vilket märke hör till vilka ingredienser.

Ger er tid tills imorgon, sedan avslöjar jag vilken produkten är. Den här är bara för bra för att sitta och panta på för länge.

Produkt 1: Rypsolja (40%), vatten, palmolja, salt (0,9%), emulgeringsmedel (mono- och diglycerider av vegetabiliska fettsyror, solroslecitin) syra (citronsyra), naturlig arom, vitamin A och D. Laktosfri, mjöllkfri. *Hållbar och certifierad palmolja.

Produkt 2: Rybsilja (44%), vatten, vegetabiliska fetter (MB-palm** och kokos i varierande proportion), camelinaolja, emulgeringsmedel (E471 och E472c av vegetabiliskt fett). salt (0.7%), surhetsreglerande medel (natriumkarbonat, citronsyra), aromämne, A- och D2-vitamin, färgämne (betakaroten). Fetthalt 70%, mjölkfritt, sojafritt.

Produkt 3: Palmolja*, rypsolja (32%), KÄRNMJÖLKm vatten salt (1,3%), emulgeringsmedel (solroslecitin), naturlig arom, vitamin A och D. Låglagktos. * Hållbar och certifierad palmolja.

Produkt 4: Vatten, solrosolja (21%), linfröolja (7%), rypsolja (6%), palmolja*, modifierad stärkelse, salt, kaliumklorid, emulgeringsmedel (mono- och diglycerider från vegetabilska fettsyror, solroslecitin), konserveringsmedel (kaliumsorbat), syra (citronsyra), naturlig arom, A- och D- vitaminer. *Hållbar och certifierad palmolja.

Produkt 5: Vatten (57%), palmolja (15%), rapsolja (12%), KÄRNMJÖLK (5%), modifierad stärkelse, gelatin, slat, emulgeringsmedel (E476, E471 av vegetabiliskt fett), kosnerveringsmedel (kaliumsorbat), surhetsreglerande medel (citronsyra), arom, vitamin A och D.

Om kvinnodagen och feminism, igen

Varje år den här tiden är det dags att ta upp det här med femninism. Jag har tidigare varit kritisk mot feminismen som rörelse. Jag har tyckt att man i sitt strävande att uppnå jämställhet med männen skapar en tävlan mot ett mål som inte är eftersträvansvärt (ökar enbart stressen för individen och miljön) och därför förkastat hela idén om feminism. Men.

Jag. Har. Ändrat. Mig.

Tycker fortfarande att väldigt många som förespråkar feminism är ute på farligt vatten i sina teser. Tycker fortfarande att alla diskussioner som på något sätt handlar om tävlan mellan könen (vem är mest hemma med barnen, vem få mest lön, vem är mest kompetent etc) är problematiska. Vi är varandras komplement, i mångt och mycket, man kan inte utrota de biologiska skillnaderna som finns mellan man och kvinna. Förespråkar man sådan feminism så brukar mjölkflaskan figurera som godtagbart alternativ som spädbarns föda. Se där, mannen kan också, inget problem... Jag anser inte att industriellt framställd ersättningsmjölk skall användas i jämställhetssyfte utan enbart när det är absolut nödvändigt, ungefär som hur jag resonerar gällande användan av antibiotika - för många negativa effekter för att förespråkas som en lösning man kan ta till i alla situationer. Jag tycker inte heller att kvinnokampen först och främst handlar om att uppnå kvotering i mansdominerade branscher (skulle helst av allt önska att vi kunde helt och hållet leva utan vissa mansdominerade branscher, gruvindustrin hör till dem, men jag inser att i dagsläge kan vi inte bara sätta lapp på luckan och lämna gruvorna vind för våg, vi är alla sammanlänkade, även gruvindustrin har ett syfte i den samhällstruktur som vi har idag, tyvärr).

Men ja. Jag är fortfarande feminist. Feminism för mig handlar om att bejaka allt det kvinnliga, vara stolt över det, inte gömma undan det under formsydda proffisga kritrandiga kavajer (som jag tolkar som en imitation av det manliga för att få kvinnan att se lika kompetent ut på manlig mark). Att skapa en samhällsstruktur där det är möjligt att fungera som kvinna med alla de biologiska attribut (obs, biologiska, inte skapade genom domination, som typ att diska eller stryka kläder) som finns inneboende i en kvinnlig kropp inklusive den s.k. kvinnliga intuitionen. Kvinnlig intuition ser jag för tillfället som en kunskapsgenre som genom hundratals år av förtryck blivit ogiltigförklarad (frånvaroproducerad) som godtagbart sätt att tolka världen i jämförelse med den dominanta kunskapsgenren där observationer och mätbara resultat är normen. Som det står på Strömsövillans vägg: "Verkligheten är inte allt här i världen", i alla fall inte om verklighet enbart går att konstatera på basen av mätbara resultat. Det finns många fenomen i vår värld som inte går att kalla verkliga i så fall.

Feminism för mig handlar om att bryta relationen till dominans, "patriarkalets" makt över allt som inte hör till den dominanta världsbilden, eller normen i dagens samhälle. Feminism handlar om att skapa nya maktrelationer. Men inte makt i form av dominans, utan makt i form av kapacitet att återskapa liv, fritt från dominans men bundet till samförståelse och balans, inklusive balans med naturen som vi lever i.  Den nuvarande dominanta världsbilden är inte uppbyggd på balans, utan på dominans och förtäckta sanningar. Att våga leva enligt sin egen sanning är en del av den feminism som jag förespråkar. Men en sanning som aldrig kan ske på bekostnad av andra, utan som sagt, en sanning som är en del av en helhet vars syfte är att återskapa liv. Det här innebär att ingen av det manliga könet kan anses vara min fiende, utan min bundsförvant. Vem som helst som bejakar återskapandet av balans och liv i klang med naturens förutsättningar är mina bundsförvanter.

Nu kan vi säkert diskutera vad det här innebär för den dominanta världsbilden. Var passar det kunskapssystemet in i den här bilden? Det är ju ett kunskapssystem som kört över alla andra sätt att se på världen i långa tider (vågar mig inte på en tippning här, beror ju lite på geografi och kolonialism men minst 500 år, antagligen flera tusen år, 'the curse of Eve' och allt det där). Kan detta kusnkapssystem överleva om det måste leva jämsides med andra? Vad betyder det för nuvarande maktstrukterer? Vad innebär det för samhällsfreden? Människorelationerna? Människans relation till naturen? Sjukvården? Ekonomin? Försörjning? Etc. Det har jag faktiskt inget exakt svar på i dagsläge. Jag kan inte erbjuda någon 6+6+6-modell som skulle ge svar på sådana frågor.Då kan man ju tycka att jag inte har rätt att uttala mig om det här ämnet än.  Och det har man väl kanske rätt att tycka. Men så ställer jag inte heller upp i några politiska val, jag behöver inte ha lösningar just nu. Det enda jag vet är att om vår värld ska ha någon sort möjlighet att återhämta sig från det läge av total miljökatastrof som den befinner sig just nu i så kan vi inte fortsätta köra på som en ångvält med kapplöpning mot bottnen (eng. race to the bottom). För det är vad det är, denna eviga tävlan. Det är en kapplöpning där ingen, varken man eller kvinna i slutändan har någon som helst möjlighet att återskapa liv. Om vår omställning går via en 6+6+6 modell så tycker jag att det är bra. Det ger oss möjligheten att få in mera kvinnliga röster på alla plan där beslut fattas så att det går att leva enligt de begränsningar som en kvinnlig kropp för med sig, och dessutom inte kalla dem begränsningar utan styrkor. Här tänker jag på just precis amningen - det är en styrka för sjutton. Den återskapar ju liv! Men i dagsläge anses amningen vara en begränsning - du blir satt i off side i tävlan om de "bästa" positionerna (vad är "bäst" egentligen? vem definierar vad som enligt status anses vara bäst?) i samhället så länge du prioriterar att ta hand om ditt barn istället för att visa vad du går för ute i samhället. Jag hävdar att amning är en styrka, och eftersom den är en styrka så ska den också få vara en del av lösningen på vad feminism är och kan vara. Det ska gå att fungera i samhället utan att ett kvinna måste ge avkall på sina kvinnliga attribut.


Ungefär så. Och mycket mer. Tänker jag om den saken.

Men ja, jag är en feminist. Radikal sådan. Annat skulle bara fattas.

Skål för kvinnodagen och alla andra dagar då både kvinnor och män kämpar på för att återskapa liv på vår lilla planet med sina begränsade resurser!